Här är det lite berg-och-dalbana i känslorna. Efter helgen var jag så glad och lycklig över sånt som hände i lördags. En kanonbra dag för alla parter och glädjen hängde i även på söndagen!
Men sen kom måndagen. För att ni ska förstå katastrofen så sammanfattar jag föregående vecka först. Både tisdag och torsdag klampade det in främmande folk i lägenheten där Turbo sitter på skoltid. Det är sagt att INGEN får gå in där, ändå händer detta upprepade gånger. De öppnar alltså med egen nyckel, så de har bara att gå rätt in.
Efter händelsen i tisdags förra veckan lyckades vi övertala Turbo att åka dit igen på onsdagen. Nu får det inte hända igen! MEN, det händer alltså på torsdagen igen. Då är det kört att få iväg Turbo på fredagen och därmed uteblir också lektionen som var inplanerad. Under helgen bearbetar vi Turbo och han är beredd att göra ett nytt försök på måndagen. OCH VAD HÄNDER DÅ? Ytterligare en annan person stövlar rakt in i lägenheten!! Detta trots en mycket tydlig skylt som vi satt upp på dörren. HUR SVÅRT KAN DET VARA ATT FÖRSTÅ att INGEN får gå in där på skoltid??
Där kom det ett rejält utbrott - igen!!
Turbo dyker i sitt mående pga allt detta onödiga spring i lägenheten. Utbrotten haglar, personalen får en jobbig arbetsmiljö och vi föräldrar blir hårt ansatta. I måndags em begärde assistenten hjälp, men jag orkade inte av olika orsaker, så mannen fick åka till lägenheten och försöka lugna Turbo. Men vi kommer förstås upp i varv, både mannen och jag, av såna här allvarliga incidenter.
Själv hade jag konfrontationen med min sjukdom att ladda inför. Det var därför mannen fick rycka ut i stället för mig. Konfrontationen blev känslosam såklart, så från i söndags när man var jätteuppåt, har jag åkt berg-och-dalbana ner och upp. Glad efter helgen, hög puls (vid utbrott i måndags), andra känslor när det gäller sjukdomen (även det på måndagen). Igår (tisdag) var jag helt slut och tog en hemmadag och gjorde inte många knop. Orken var heeelt bortblåst!
Nya tag idag och nu håller vi tummarna för att det inte ska bli något utbrott idag. Assistent Erik jobbar långdag idag och han brukar ha en lugnande inverkan på Turbo. Det vore gott med en dag utan utbrott, för de där hemska utbrotten suger musten ur oss alla.
Som avslutning ska jag beröra en kommentar jag fick efter inlägget som handlade om lördagen och Kents framförhållning och förebyggande av utbrott hos Turbo och att jag skrev om att hans kompetens inte tas tillvara på bästa sätt.
Anonym undrar: "Kan Kent dela med sig av sina erfarenhet till grabbarna på korttids? Tänker att trots att du skriver väldigt lite om vad som händer på korttids så är ju korttids en del av turbos liv../erat liv..."
Jaa, det rullar på på korttids, men visst - skulle de vilja ha del av Kents erfarenheter eller någon annan av våra fantastiska assistanskillar, så tror jag säkert det skulle gå att ordna på något sätt. Kent och de andra är inte omöjliga på något sätt! Det är bara för korttids att meddela mig så ordnar sig resten....
Var rädda om er! Kram, kram ♥
1 kommentar:
Går det att ha lektionerna hemma?
Kramar o tankar till er <3
Skicka en kommentar