Avvinkad

Jag kom visst av mig i skrivandet här så det blev några dagar med ofrivillig paus. Igår vinkade jag iaf av min kära man vid tåget som tog honom till Stockholm. Kvar hemma blev jag och Turbo. Mer rapport kommer senare....

Kram på er!

En soldat

Kikar in lite snabbt och önskar er alla en trevlig, lugn och skön helg! Var rädda om varann!

Dagen som gått, vill jag sammanfatta med några få ord: "lillebror" med köttbullar och stress och en värmande soldat. Det ni!

Kram på er!

Rakt-på-sak-tankar, men kryptiskt

Många tankar var det som bubblade i mig igår, men jag backar till måndagskvällen här först, för det var där det eg startade.
I måndags hade vi alltså ett "krismöte" på assistansbolaget. Orsaken till att jag väljer att kalla det för "krismöte" ska jag komma till i ett senare inlägg, det tar jag inte nu. Men det var jag, mannen, Kent och högsta bossen på bolaget som var med på mötet. Vi hade lite att diskutera och jag hade väl ett eget mål med mötet, men jag kom tyvärr inte till skott eftersom jag inte tyckte att rätt läge infann sig. Det var nämligen en lite större/komplicerad grej jag ville ha fram. Så efter mötet kände jag mig inte nöjd, jag kände mig lite tom eftersom diskussionen inte gick i en sån riktning så jag kunde få fram min tanke.

Det blev lite grubbel för mig sen, för detta är ingen liten sak att klämma fram. Hur skulle jag göra? Jag ville ju få fram min specifika tanke, men fick ju inte ut den.... Hur lägger jag fram den på lämpligaste sätt utan att göra bort mig fullständigt? Jag sov lite på saken, sen bestämde jag mig i går morse när jag vaknat, att jag inte skulle göra det så komplicerat för mig utan gå på magkänsla och sen får det bli som det blir. Jag ringde upp högsta bossen på assistansbolaget och sa precis som jag tyckte och tänkte i ämnet - bära eller brista. Vi vände och vred på mina tankar lite... Efteråt tänkte jag: YES, jag gjorde det!! Jag vågade!!

Och vet ni - känslan efteråt var så skön! I förtroende avbördade jag mig en stor tanke till högsta chefen på bolaget. Efteråt var det som att någon släppt en stor sten från axlarna. Min tanke har jag gått och tryckt på under några veckor och det var så skönt att lämpa över mina tankar och min åsikt på henne. Nu vet hon hur jag tänker i ämnet (och mannen håller med mig fullständigt), och sen kan jag inte göra mer åt saken. Nu har jag gjort allt jag kan även om det var svårt och jag fick ta sats... Men en sak är säker - jag hade ångrat mig och grämt ihjäl mig om några månader om jag inget sagt!

Fy så kryptisk jag är, men det fick bli en sån där egen dagboksanteckning för mitt eget minnes skull. Det är möjligt och troligt att det kommer klartext så småningom här.

Igår var jag också tvungen att konfrontera min sjukdom ordentligt igen. En dag som jag misstänkt skulle komma och jag trodde jag skulle gräva ner mig lite den dagen. Men inte!! Jag var tydligen på topp igår så det gick såååå bra, trots allt. Skojade lite och var lite fascinerad över hjälpmedel m m. Vi la sista handen på finslipningen av hjälpmedlet och det blev hur bra som helst i nuläget.

Sen fick jag en kram av den som hjälpte mig och det gladde mig. Inte ofta man kramar personer i det yrket, faktiskt! Men hon tyckte kanske synd om mig, vad vet jag. Kramen värmde mitt hjärta iaf. ♥

Gårdagen kändes väldigt bra, trots jobbiga saker för mig att ta mig igenom. Skönt med såna braiga dagar, för man får lite extra energi och det behövs ju här hemma ibland. Det är en hel del grejer som inte är som de brukar nu, för Turbo. Bl a har vi bredvidgång där vi slussar in en ny kille som assistent. Sen har vi strul i schemat och det är inte alls bra. Det rör till det och oroar honom när det inte blir som vanligt. Allt på en gång, så det blev ett litet miniutbrott alldeles nyss. Hoppas det räcker så, så det inte ligger och gror i honom och det byggs på till flera megautbrott.

Go´kväll och kram på er ♥

Inombordsbubbel

Många tankar är det som bubblar inom mig idag! En händelserik dag....

Jag önskar att tiden inte gick så fort. Tiden springer ifrån mig och nu väntar bingen, så mitt bubbel får förhoppningsvis komma ut i nästa inlägg....

Kram på er ♥

Gåtor och kris

Ja, ni stackars läsare som jag håller på sträckbänken! 😒 Ni är en del som oroar sig för mig och ni är en del som försöker gissa. Med hjälp av en bild i ett tidigare inlägg, så associerar jag till mitt hjälpmedel. Men den är så klurig så jag tror ingen kan gissa rätt. 😍

Av de gissningar jag fått höra så är det ingen som stämmer. Men jag har också skrivit det här att det inte är någon idé att ni gissar - det ÄR svårgissat och ganska ovanligt det jag drabbats av. Kroppen kan verkligen reagera med märkliga sjukdomar pga stress.

När det nu närmar sig hjälpmedel för mig så undrar jag ju hur länge jag kan mörka läget. Det jag tänker mest på är Turbo. Hur ska han reagera? Och när jag talar om att det inte är farligt, det är "bara" pga stress som jag fått denna sjukdomen... hur går hans tankar då? Varför är jag stressad? Jaaaaa, svara på den frågan på ett bra sätt, den som kan! Jag har ingen aning om hur jag ska vinkla det för honom. Han ska absolut inte få nån förklaring av mig där han kan känna skuld! Det finns inte på kartan för mig.

   

Nu till något annat:
En spännande dag är det idag! Bredvidgång hos Turbo som assistent Erik har förmånen att få hålla i. En ny kille är alltså på ingång och vi är förstås lite spända, men hoppfulla över situationen. Men vi har ett läge just nu som gör att vi är extra spända. Kommer att gå in på det mera framöver. Det är iaf ett läge som gör att vi känner att det här bara MÅSTE bli bra!

På tal om det så ska jag och mannen strax åka iväg på ett möte som jag skulle vilja kalla för ett "krismöte". Vi får se hur det utvecklar sig....

Kramar ♥

Underbar dag!

Under tiden som Kent assisterade Turbo här hemma idag, så blev jag och mannen tillsammans med en del andra vänner, omhändertagna och uppassade hos en go och härlig familj.

Tack underbara vänner för idag! Och tack till Kent som gjorde det möjligt för oss att koppla av och koppla bort fullständigt under dagen! Hoppas "bajskorvarna" blev till belåtenhet! 😂😂😂

Kram!

Skickat via Blogsy

Det går upp och det går ner....

Nu så, ska jag försöka få till ett "riktigt" inlägg här för det är på tiden. Jag börjar med att backa tiden till lördagen som var helt underbar. Vi började fm med att träffa lite vänner, göra lite nytta och sen drog jag och mannen iväg på en fotorunda. Hade fått tips av både Kent och assistent Timmy om ett vackert ställe att åka till i deras trakter. Vi bor ju en hel del mil ifrån varann.

Oj, vad jag njöt med kameran i högsta hugg! Jag hoppas förstås att mannen njöt lika mycket! 😃 ❤

Vi avslutade fototuren med att åka in i stan och ta stans godaste hamburgare med sötpotatispommes - det hade jag längtat efter länge!!

Väl hemma så var vi lagom trötta på ett behagligt sätt. Soffhänget satt fint den kvällen!

Söndagen gick och den avslutades på ett mindre bra sätt. Det blev ett megautbrott på korttids så jag fick hämta Turbo i förtid. Inte kul för någon part, men sånt som händer emellanåt. Men de där riktigt stora utbrotten suger krafter ur oss alla som blir inblandade, men vi får ta ikapp det sen när tillfälle ges.

Sen har veckan rullat på....

Jag hade ju en tid igår som jag laddade inför och det gällde förstås min sjukdom. Jag fick hjälp att fixa mitt första hjälpmedel så nu är det skräddarsytt för mig och mina behov. Det finns nu klart så jag kan börja använda det när det är dags....

Bilden hjälper mig att associera till mitt hjälpmedel, på nåt klurigt sätt ;)

Nu fixade jag det besöket bättre än väntat, kunde skoja om det och ta det positivt. Känns kanske som jag börjar landa i det nu?? Jag hoppas det iaf. Bara att ta det för vad det är och som jag intalar mig - det kunde varit värre och det finns sååå många andra som verkligen har det värre, därför ska jag försöka låta bli att klaga.


Så långt hade jag förberett inlägget tidigare idag, och tur var väl det så vi fick ett hyfsat glatt inlägg. Sen fick jag ett tråkigt telefonsamtal.... sen fick Turbo utbrott pga att det var ett ben i laxen - dammsuga glassplitter och torka golvet m m..... sen var det dags för mig att vältra av mig lite ledsamheter på både mannen och "lillebror".... det kändes befriande! Vet inte vad jag gjorde utan er?! ♥

Nu sover vi på de här sakerna också så får vi se vad som händer under morgondagen.....
Kram på er alla ♥