Njutbart

Det var värst vad vi vänder på dygnet nu när det är "semester"! Jag tror klockan blev 01:30 innan Turbo och vi övriga somnade i natt! Men lugnet var med oss hela dagen och kvällen, så vi klagar absolut inte. Eftersom klockan blivit rätt mycket idag också så blir det inte så många rader här för dagen heller. Jag kan bara berätta att vi njutit av dagen på olika sätt.

Det kommer mera... Så länge får ni ha're bäst alla och kram på er! <3

 

Skickat via Blogsy

Bredvidgång

Det känns som jag ligger en dag efter i bloggandet hela tiden. Eftersom det händer grejer varje dag så kommer jag inte ifatt när det varit lite glest med ordentliga inlägg. Får försöka ta mig ikapp här.
Megautbrottet kom alltså på måndagskvällen när Kent gick av sitt pass här. Det höll på tills Turbo somnade sent på kvällen/natten. Kl 10:30 dagen efter - alltså igår, tisdag - var det dags för Kent att komma tillbaka och då ha en ny person med sig. Den personen ska alltså ta över Kents roll i skolan så han behöver lära känna Turbo innan det drar igång. Den här personen skulle jag av någon anledning vilja kalla "Mimmi" här på bloggen, men jag väljer i stället att kalla honom Timmy för att det inte ska bli förvirrat, haha, grubbla på den ni ;).

Dilemmat var ju att Turbo var arg på Kent efter måndagspasset och vi funderade lite på hur det skulle gå. Jag var tvungen att ringa och förvarna Kent och berätta hela läget för honom innan han kom hit. Det var bara för honom att ta tjuren vid hornen när han kom och han fick några minuter ensam med Turbo. Kent är otroligt proffsig så det redde ut sig snabbt. Bara att erkänna sitt misstag och gå vidare. Turbo och Kent har ju en djup och fin grundrelation till varann och då går det lättare att komma vidare efter en sån här sak. Timmy gick sen in när det var lugnt och överstökat och det flöt nog på rätt bra på en gång, trots att Turbo inte var sitt rätta jag. Vi skulle behöva få till någon mer träff under sommaren så Turbo kan känna sig någorlunda trygg med Timmy innan skolan börjar. Vi får se hur vi ska pussla ihop det.

Gårdagen var iaf, som sagt, ganska bra och jag hoppas det fortsätter bra när Timmy kommer in som ensam person utan att ha Kent i ryggen. Men jag tror på den här killen, med den erfarenhet han har. Det är ju inte alla assistenter som har erfarenhet av utåtagerande brukare, men det har Timmy - en mångårig erfarenhet, vilket även Kent har. Så vi är hoppfulla även om det känns svårt att kunna ersätta en sån som Kent.

Jag och mannen avvek från hemmet ganska snart efter att Kent och Timmy anlänt. Det blir lugnast så för Turbo. Eftersom vi har semester från firman (iaf på papperet) så tog vi en utflykt så vi kände oss lite lediga. Först besökte vi ett bilmuseum som är ganska nyöppnat. Där fanns många fina bilar och motorcyklar.

Sen åkte vi vidare och åt lite lunch på området vid ett slott/medeltidsborg. Vi passade då på att gå den guidade visningen man har där. Det var en hel massa år sen vi gick igenom där så det var intressant att höra hela historien av en duktig guide.

Det blev som en liten semesterdag när vi var fria några timmar. Mysigt, härligt och avkopplande.

Dagen idag har vi haft här hemma med familjen utan någon utomstående assistent. Jag var tyvärr tvungen att åka och jobba på förmiddagen. Behövde bl a vänta in en lastbil som skulle komma någon gång på förmiddagen. Men efter det har vi varit hemma alla tre. Och vi har faktiskt haft en mysig dag på hemmaplan. Vi fick t o m ut Turbo på en cykeltur. Inte illa! Han har varit riktigt go här ikväll och vi har pratat och haft allmänt trevligt. Det svänger!

Både Lena och Nina nämnde en teori i sina kommentarer ang megautbrottet som var i måndags kväll. Att Turbos utbrott inte skulle blivit så stort om det inte legat i bakhuvet på honom att Kent kommer att sluta. Svårt att veta, men visst kan det ligga något i det. Men det är omöjligt att veta hur det påverkar. Samtidigt så tror jag att det där misstaget som blev i spelet och som orsakades av Kent var av sådan grad att.... ja, det är bara ett stoooort utbrott som måste till i det läget om jag känner Turbo rätt. Men det visar sig ju framöver hur Turbo känner sig.

Vi hoppas iaf att lugnet ska återkomma. Vi hade, när Turbo var harmonisk och i balans, bestämt att vi ska prova på en annorlunda grej snart. Nästa vecka har vi tänkt testa gränserna lite.... Hoppas, hoppas vi gör rätt!

Kram och go´nattens på er ♥

En liten resumé

Vilka underbara vänner och läsare jag har! När jag behöver er extra, så finns ni där och stöttar. ♥ TACK ♥
Det är väl dags att få till ett längre inlägg här. Det blev lite tomt på ordentliga inlägg ett tag nu. Först var jag och mannen bortresta under några dagar och sen utbrottade vi - eller vi och vi, Turbo utbrottade och jag och mannen assisterade så gott vi kunde. Men jag får väl ta det från början.

Jag lämnade Turbo på korttids på torsdagens morgon. Allt gick bra och jag och mannen hämtade upp ett par vänner, sen drog vi iväg 25 mil bort. Kopplade av och träffade goa vänner.

Sååå underbart!! De där dagarna mår jag gott på länge :)
Vi träffade också ett par släktingar och vi hann med att både äta och dricka gott.

Många goa skratt blev det, och tårar av både glädje och annat, varma kramar m m. Helt enkelt en fantastisk helg och jag kunde koppla bort allt som varit och är här hemma! Ända tills på söndagskvällen då Turbo började sms:a mig och då får man koppla på den där psykologen igen. Det gäller att vända en negativ ton från Turbo och försöka slippa att hämta hem honom i förtid. Vi ljög inte för honom, men vi erkände heller inte att vi var på väg hem. Det blev lättare att vända humöret på honom på det sättet och jag och mannen behövde komma hem i lugn och ro innan hämtning på måndagen sen. Ibland måste man få tänka egoistiskt!

Hämtningen igår (månd) gick bra men jag såg i ansiktet på Turbo att han verkade stel. Om det bara berodde på trötthet eller om något annat inträffat, vet jag inte. Han och två personal hade varit till Liseberg på lördagen och härjat runt lite ;) och det satte nog sina spår. Den dagen hade visst gått kanonbra, men tyvärr har jag inte fått några rapporter om det sista dygnet på korttids så där vet jag inte hur det varit.

Men iaf.... ett utbrott kom ganska snart efter att vi kommit hem på tidiga eftermiddagen. Ett ganska kraftigt åskoväder drog förbi och det kom en blixt och ungefär samtidigt en rejäl åskknall så vi hoppade högt! Detta blev en aning för mycket för Turbo så utbrottet var ett faktum.
Assistent Kent kom innan han lugnat sig ordentligt, men det var bara för honom att vänta ut lugnet. Kent vet hur han ska agera i såna där lägen så det är inga problem. När lugnet var tillbaka och de kommit igång så lämnade jag hemmet och lät dem vara ifred.

Efter några timmar var jag och mannen tillbaka och det var dags för Kent att lämna oss för dagen. Turbo hade brått att få iväg Kent, lite mysko men vi trodde han skojade. Men Kent hann inte lämna tomten innan ett hejdundrande utbrott brakade loss!! Huh, det blev rejält! Först hade vi ingen aning om vad som utlöste det hela och då är det svårt. Han nämnde bara Kent på ett negativt sätt som han aldrig gjort innan. Hmm.... vi fattade ingenting. Hans favo.... helt plötsligt var han inte vatten värd??? Tankarna började snurra, och jag hade två möjliga teorier.

Den ena var att Turbo nu fattat ordentligt att Kent kommer att sluta och den andra var att Kent av misstag fördärvat vissa saker i ett dataspel under eftermiddagen (vilket Kent berättade när vi kom hem). Det kröp senare under kvällen fram att det var tabben i dataspelet som orsakade utbrottet. Oj, oj, så djupt det satt i Turbo. Han ville inte se Kent mer och han blev kallad än det ena och än det andra. Jag försöker förklara att vi alla gör misstag och Kent hade känt det så fort det hände, att det där skulle han inte ha gjort. Men det går ju så snabbt i spelen så det är lätt hänt.

Vi lotsade Turbo igenom hela kvällen fram tills han somnade vid 23:30 och jag tänker inte visa någon bild på hur det såg ut efter utbrottet igår.... Man ser ändå att man inte kan slappna av en endaste liten sekund när det gäller Turbo, men det klarar ingen av, inte ens världens bästa Kent. Det är omöjligt. Min son är inte enkel....
Ett litet dilemma uppstod ju eftersom Kent skulle komma tillbaka idag och ha en ny kille med sig för att genomföra en bredvidgång. Den nya behöver lära känna Turbo innan skolan börjar och Kent behöver vara med och visa hur han agerar. Hur vi tog oss igenom den här dagen skriver jag om i nästa inlägg.

Kram på er alla ♥

Utbrottigt

Inget blir som man tänkt sig. Jag hade tänkt skriva ett längre inlägg här i kväll och fortsätta där jag slutade sist - det är ju liksom ett tag sen jag skrev ordentligt nu. Men tyvärr kom det utbrottande i vägen i stället. Två utbrott har vi hunnit med idag, varav det ena nu i kväll var rätt så djupt. Så tiden går åt till att lotsa Turbo igenom detta. Jag har tagit den värsta biten och just nu har mannen tagit över. Orsakerna till båda utbrotten har vi nog lyckats ringa in iaf, och det är skönt att veta vad det beror på.

Hur som helst så väntar en spännande dag i morgon. Det är bara att hoppas på att utbrotten lägger sig tills dess....

Hoppas ni läsare har en lugnare kväll! Kram på er <3

 

Skickat via Blogsy

Återkommer...

Det blev visst lite tomt här. Jag har passat på att ta lite ledigt från allt vad diagnoser heter ett par dar. Det har ju varit känslomässigt intensivt ett tag så jag behövde koppla bort allt sånt tänk nu. Återkommer... Hoppas ni har det bäst så länge!

Kram, kram <3

Skickat via Blogsy

Tjafs och mognad

Kan ni tänka er? Här är fortsatt lugnt hos oss! Heeelt fantastiskt och det är bara att njuta! Jag låter papperet med info om den som ska ta över Kents roll i skolan ligga framme hela tiden så Turbo ser det. (Scrolla till mitt förra inlägg ifall ni vill se bild på det.) Det kommer en del kommentarer och en del frågor ibland och det är ett bra sätt för honom att bearbeta det hela. Kanonbra procedur! Helt ofattbart vad bra det är med bildhjälpmedel! Jag upphör aldrig att förundras över hur väl Turbo behöver detta. Han är ändå så otroligt verbal så det är lätt att lura sig på det.

Gårdagen flöt på bra. Turbo var på fritids medan jag jobbade och jag behövde jobba effektivt eftersom det närmar sig semestertider. Tyvärr hade jag lite tjafs angående assistans att slita med också, men oj, vad man fått skinn på näsan efter dessa år med Turbo. Det har resulterat i att jag vågar strida för min sak när jag vet att jag har rätt. Egentligen är jag ju liten och blyg, men gäller det Turbos rättigheter och att han ska må bra, så kan jag riva upp himmel och jord. Saker och ting får inte gå ut över Turbo! Som tur är har vi mycket god kontakt med båda våra assistenter så vi vet var vi har varann. Ja, ja, det ordnar sig....

Nu måste jag bara berätta vad som hände i förrgår. Jag var hemma med Turbo och mannen var på jobbet. Ett par släktingar på genomresa hade helt plötsligt dykt in på jobbet. Mannen sms:ar och kollar läget här hemma och undrar om det går bra att de kommer förbi fem minuter och hejar. Släktingarna vet mycket väl att det oftast inte passar när Turbo är hemma eftersom han lätt kommer ur balans. Jag berättade för Turbo och han tyckte att det gick bra! De kom in fem minuter och det blev lyckat! Visserligen är han i balans just nu, annars hade det varit omöjligt, men oj, vilket framsteg och det känns som han är inne i en mognadsprocess! Tänk vad en lugn period kan åstadkomma!!

Kramar om er alla läsare <3

Skickat via Blogsy

TACK för ett proffsigt agerande!

Sådärja... nu är det gjort! Nu vet Turbo vad som gäller när skolan drar igång igen i höst = ingen Kent! Jag pustar faktiskt ut idag, eller redan igår kväll när beskedet lagt sig hos Turbo. Sen blev jag supertrött, antagligen av den anspänning jag samlat på mig inför beskedslämnandet. Ett stort TACK måste jag rikta till assistent Kent som är superproffsig och kunnig på autismbiten och dessutom känner Turbo ganska väl vid det här laget och har fingertoppskänsla med i spelet! Kent gjorde att vi tog oss igenom gårdagen på ett bättre sätt än vi kunnat ana. Ni kommer att förstå när ni läser inlägget vidare....

Hur som helst så var det mycket tankeverksamhet och planerande innan gårdagen. Sent på kvällen innan, konfererade jag och Kent på telefon om upplägget. Han hade då samlat på sig lite mer uppgifter att framhålla och som han sammanställde. Allt för att minimera risken för ett megautbrott från Turbos sida... Till slut kom vi fram till att jag ändå skulle ta den svåraste biten - att delge Turbo vetskapen om att Kent slutar! Allt annat kändes trots allt lite krystat och onaturligt.

När jag hämtade Turbo på fritids efter jobbet tog vi en extra sväng med bilen. Det kändes mest avslappnat att berätta under en biltur, för Turbo gillar att åka bil. Jag tog sats - och använde några väl valda ord. Jag fick inte trampa i klaveret och använda fel ord så det verkar alltför negativt. Måste försöka vända det till något så positivt som möjligt. Och vad hade jag för positivt att framhålla i det här då? Det finns två mycket viktiga detaljer som Kent står för....

En sak var att jag behövde inte använda ordet "slutar", det är ett sånt förkrossande ord för Turbo som vi vet gör att han bryter ihop. Vi har ju vart med förr när favisar slutat och den gråten är otröstlig! Man har inget att komma med som tröstar. Här har Kent ordnat så han kommer att vara hos Turbo emellanåt. Vi ska försöka få till träffar med några veckors mellanrum så det inte känns finito för Turbos del. Detta är en mycket positiv sak även om det inte kommer att ske så ofta som innan!

En annan sak var att Kent fixat sig en ersättare!! Vid ett tillfälle förra veckan frågade jag Kent om han inte visste någon som skulle kunna vara lämplig. Vi har diskuterat hit och dit och även om assistent Nisse erbjudit sig att ta över Kents skolassistanstimmar (TACK Nisse!) så känns det ändå inte som den allra optimalaste lösningen. Det är otroligt sårbart med endast en assistent - den kan ju bli sjuk, säga upp sig m m... Och att vara två gör att Turbo inte hinner tröttna. Är det samma hela tiden så kan det bli att det stagnerar. Assistenten måste ändå vara den som lockar honom till skolan när skolan känns tung. Ett tufft jobb som kräver att assistenten är på alerten hela tiden varje dag. Kan man dela denna börda mellan två så är det nog det allra bästa.

Kent hade ett par stycken som han kunde tänka sig, och den han tyckte skulle passa allra bäst nappade när han senare under kvällen ringde och frågade! Detta är en kille som vi i familjen inte vet vem det är, men vi litar helt på Kents fingertoppskänsla där. Jag skulle bli förvånad om han inte träffar rätt i sitt val. Jag kommer säkert att berätta mer om den här killen i ett senare inlägg.
Ni som har följt bloggen en lång tid, vet hur svår Turbo är med nya personer i sin närhet. Vi lärde oss en sak när Kent kom in i Turbos liv. Det gäller att "sälja" in den nya på ett bra och positivt sätt, att trycka på de rätta knapparna hos Turbo! Och det måste naturligtvis vara en med en personlighet som passar ihop med honom. Här fixade Kent en fyndig grej som jag kunde använda mig av: en presentation av den nya killen!

Direkt när jag sagt några meningar till Turbo om förändringen med Kent så drog jag fram papperet i bilen så han fick titta på den samtidigt som jag berättade lite om vad som stod där. Bild på nya killen och lite vad han har för intressen (sånt som Turbo också gillar). Det blev som en liten aptitretare! En fantastiskt lyckat sätt att introducera ny personal på!
Turbo läste och begrundade det som stod, han kom med frågor under bilfärden och det sjönk sakta in. En viktig fråga han kom med, var om Kent skulle sluta helt. Det var så oerhört skönt att kunna säga att han inte skulle försvinna helt, så ni anar inte!! Det hade verkligen varit ett katastrofscenario!

Efter en lång arbetsdag hos annan brukare, var Kent snäll och kom förbi här på kvällen igår - han åkte ca 12 mil enbart för detta. Allt för att hjälpa Turbo med sin bearbetning av den kommande förändringen. Papperet med presentationen av den nya killen hade jag strategiskt lagt fram på bordet där Turbo satt. Då kan det naturligt komma frågor från Turbo som Kent kunde besvara. De fick ett par timmar där de kunde prata lite mer när Turbo behövde det. Lite oro i kroppen fanns där hos honom, men det lugnade sig innan kvällen var slut. Det tackar vi för!

Papperet låter jag ligga framme, väl synligt för Turbo. Det gör att han kan vänja sig och förbereda sig på det nya som kommer. Även idag har det kommit flera frågor när han tittar på papperet, så visst gör det nytta!

Ja, detta är nog ett av de svåraste beskeden vi delgett Turbo... Men mitt i allt det negativa så verkar det ändå som vi, med gemensamma ansträngningar, lyckats vända Turbos humör till något positivt. Tack återigen till Kent för ett mycket proffsigt hanterande av en känslig brukare! Som sagt, denna assistent är ett unikum! Jag är bara sååå glad och lycklig över att vi har ett helt hem och en hyfsat lugn Turbo efter gårdagen! Finns inga ord som räcker till för att beskriva min lättnad så jag ger upp och hoppas ändå ni orkade läsa mina ord idag som trots allt blev rätt många :)

Stora kramen till er alla ♥