Ytterligare en dag har gått och den har innehållit lite nytt för Turbo. Mitt på dan idag när han befann sig i skolan fick jag besked om att man måste kasta in en ny personalkille på korttids redan till helgen. Detta är en kille som Turbo aldrig har träffat. Personalen Otto har kommit in på högskolestudier så han har försvunnit ganska hastigt. Vi får se om han jobbar lite emellanåt så han ändå finns där ibland. Meningen har väl varit att Axel som jobbat i sommar en del med Turbo, skulle ta över men han är upptagen av annat några veckor framöver.
Nu sätter man in en kille (Valle) som ska jobba ett av dygnen nästa gång Turbo är på korttids. Vi får se hur det går. Turbo och Valle fick iaf träffas ett par timmar under fritidstiden idag. Tom tog med sig Valle och introducerade honom för Turbo. Allt verkar ha gått bra så långt.
Jag hämtade Turbo efter fritidstid och det var ett bra humör jag möttes av. Lugnet höll i sig hela eftermiddagen och jag trodde det skulle förbli så. Men jag hade ett krav på Turbo under kvällen - och det var ett duschkrav. Tiden gick och sen blev det ganska tvärt surt och då blir inte Turbo att leka med. Det finns ingen återvändo, det går inte att tvinga in honom i duschen. Utbrottet gick ändå över snabbt, jag försökte tina upp honom och det gick rätt så lätt. Sen somnade han. Så det var ett ganska "lugnt" utbrott.
Nu får vi se hur morgondagen ter sig. Jag har ingen aning om detta hände för att han var trött, eller om det var det nya under dagen som påverkade honom. Vi sover på det så länge.
Kram, kram ♥
onsdag 4 september 2013
tisdag 3 september 2013
200% harmoni
Fortfarande är läget väldigt, väldigt bra här och vi gör inget annat än njuter av situationen. Turbo verkar trivas förträffligt i skolan just nu. Antagligen är både personalsammansättningen och sammansättningen av elever kanonlyckad. Jag tror att antalet elever är passande - de är fyra stycken totalt i gruppen. Det är inte samma elever alls som det var från början i 7:an, de droppade ju av en efter en åt olika håll. Sen blev Turbo ensam under några veckor i 8:an innan dessa tre elever blev satta i den gruppen helt plötsligt. Och det verkar ju som sagt att det har blivit mycket lyckat.
Turbo pratar mycket och ofta om det vi gjorde i söndags, som jag skrev om i förra inlägget. Oj, vad han tyckte det var roligt att vara med och träffa en del vänner! Vilken bravad och så bra det gick! Till nya läsare kan jag förtydliga varför inte Turbo kunnat vara med ute bland folk på några år. Det beror på att miljön på bortaplan är för rörig för honom och det klarar han inte. Resultatet blir en massa utbrott. Och hur lätt är det nu när han är så stor (190 cm lång)? Han har under de senare åren valt bort en massa såna situationer, både med familjen och med skolan, för att han vet att han inte fixar det. Han mår helt enkelt inte bra i röriga miljöer. Vi har helt enkelt fått anpassa livet efter vad han klarar och inte klarar.
Nu när han är inne i en så mycket bättre period så fixade han detta i söndags. Skulle det ramla tillbaka igen och det är något som oroar igen, då skulle han inte klara att vara i en rörig miljö alls. Ju bättre han mår, desto mer klarar han. Vi hade som exempel igår, då assistent Kent skulle ha kommit. Nu var han tvungen att ta extra hand om en familjemedlem som råkat illa ut och därmed kom han inte. Jag förklarade för Turbo hur det låg till - och visst blev han besviken, men han kunde hantera det. I annat fall så är sånt bäddat för utbrott när han inte är i fullständig harmoni.
Vad denna harmoni beror på vet vi inte. Vi vet inte om det "enbart" beror på att skolsituationen passar honom just nu, eller om det också beror på mognad från Turbos sida. Vi känner inte någon som är äldre än Turbo och som har samma diagnoser som honom, så vi har ingen i vår närhet som fått facit i handen på hur de kan utvecklas. Och även om vi haft en sån person i vår närhet så hade vi inte vetat ändå, eftersom man säkert utvecklas olika. Hur Turbo kommer att utvecklas har vi ingen aning om. Det är bara att vänta och se....
Turbo har t o m varit pigg på att cykla en sväng ett par dagar i rad! Härligt att komma ut med honom och cykling är det sätt man kan få honom att röra sig på. Så även om man själv inte tycker tiden är lämplig när han vill ut, så är det bara att kasta allt åt sidan och cykla med honom.
Innan jag slutar vill jag tacka härliga "Tant" BeA för dina råd och din peppning. Jag tar till mig av dina kloka ord och ska försöka följa dem. ☺ ♥ ☺
Kram och go´natt ♥
Turbo pratar mycket och ofta om det vi gjorde i söndags, som jag skrev om i förra inlägget. Oj, vad han tyckte det var roligt att vara med och träffa en del vänner! Vilken bravad och så bra det gick! Till nya läsare kan jag förtydliga varför inte Turbo kunnat vara med ute bland folk på några år. Det beror på att miljön på bortaplan är för rörig för honom och det klarar han inte. Resultatet blir en massa utbrott. Och hur lätt är det nu när han är så stor (190 cm lång)? Han har under de senare åren valt bort en massa såna situationer, både med familjen och med skolan, för att han vet att han inte fixar det. Han mår helt enkelt inte bra i röriga miljöer. Vi har helt enkelt fått anpassa livet efter vad han klarar och inte klarar.
Nu när han är inne i en så mycket bättre period så fixade han detta i söndags. Skulle det ramla tillbaka igen och det är något som oroar igen, då skulle han inte klara att vara i en rörig miljö alls. Ju bättre han mår, desto mer klarar han. Vi hade som exempel igår, då assistent Kent skulle ha kommit. Nu var han tvungen att ta extra hand om en familjemedlem som råkat illa ut och därmed kom han inte. Jag förklarade för Turbo hur det låg till - och visst blev han besviken, men han kunde hantera det. I annat fall så är sånt bäddat för utbrott när han inte är i fullständig harmoni.
Vad denna harmoni beror på vet vi inte. Vi vet inte om det "enbart" beror på att skolsituationen passar honom just nu, eller om det också beror på mognad från Turbos sida. Vi känner inte någon som är äldre än Turbo och som har samma diagnoser som honom, så vi har ingen i vår närhet som fått facit i handen på hur de kan utvecklas. Och även om vi haft en sån person i vår närhet så hade vi inte vetat ändå, eftersom man säkert utvecklas olika. Hur Turbo kommer att utvecklas har vi ingen aning om. Det är bara att vänta och se....
Turbo har t o m varit pigg på att cykla en sväng ett par dagar i rad! Härligt att komma ut med honom och cykling är det sätt man kan få honom att röra sig på. Så även om man själv inte tycker tiden är lämplig när han vill ut, så är det bara att kasta allt åt sidan och cykla med honom.
Innan jag slutar vill jag tacka härliga "Tant" BeA för dina råd och din peppning. Jag tar till mig av dina kloka ord och ska försöka följa dem. ☺ ♥ ☺
Kram och go´natt ♥
söndag 1 september 2013
? ? ? ? ? ? ? ?
Idag hoppar vi av glädje i vår familj!! Samtidigt är jag och mannen som fågelholkar, vi fattar ingenting av vad som händer med Turbo just nu. Jag vet inte när han var så här harmonisk sist. Han är nämligen harmoniskare än harmonisk. Det visade sig verkligen idag då han självmant och med full iver följde med oss och träffade en del vänner. Detta har inte skett på 2,5 år!! Fatta vilken lycka att åka hela familjen och ha trevligt tillsammans på det sättet!
Allt skedde på Turbos premisser. Han hade själv att avgöra hur han ville göra och hur länge han klarade att vara med. Vi hade bestämt att han och mannen skulle avvika när som helst om det skulle behövas. Men de stannade lika länge som mig, dvs ett par timmar! Och han såg ut att trivas även om ansiktet var lite stelt stundtals. Vännerna blev glada över att se honom igen efter dessa år.....
Den här dagen hade jag inte trott att den skulle inträffa, eller iaf inte nu när han är 15 år, möjligtvis senare. Men kanske är det så att hormonerna i kroppen börjar stabilisera sig efter puberteten och han börjar mogna och bli mer vuxen.... Eller.... vad är det annars som händer? Ja, som sagt, det lär visa sig - just nu är vi bara glada!
Resten av dagen har också gått bra så Turbo verkar ha klarat bravaden utomordentligt fint tack vare den lugna perioden han är inne i nu. Vi njuter för fulla muggar och vet samtidigt hur lätt och snabbt det kan ändra sig - men såna tankar förtränger vi och lever i nuet i stället.
Snart sovdags! Kram på er alla ♥
Allt skedde på Turbos premisser. Han hade själv att avgöra hur han ville göra och hur länge han klarade att vara med. Vi hade bestämt att han och mannen skulle avvika när som helst om det skulle behövas. Men de stannade lika länge som mig, dvs ett par timmar! Och han såg ut att trivas även om ansiktet var lite stelt stundtals. Vännerna blev glada över att se honom igen efter dessa år.....
Den här dagen hade jag inte trott att den skulle inträffa, eller iaf inte nu när han är 15 år, möjligtvis senare. Men kanske är det så att hormonerna i kroppen börjar stabilisera sig efter puberteten och han börjar mogna och bli mer vuxen.... Eller.... vad är det annars som händer? Ja, som sagt, det lär visa sig - just nu är vi bara glada!
Resten av dagen har också gått bra så Turbo verkar ha klarat bravaden utomordentligt fint tack vare den lugna perioden han är inne i nu. Vi njuter för fulla muggar och vet samtidigt hur lätt och snabbt det kan ändra sig - men såna tankar förtränger vi och lever i nuet i stället.
Snart sovdags! Kram på er alla ♥
lördag 31 augusti 2013
Fitnessfighten
Japp, nu tänker jag avslöja vad jag pysslat med under augusti månad. Ville se först om jag fixade det innan jag berättade..... Jag tog och anmälde mig till Fitnessfighten på World of Shape! Detta visade sig vara precis vad jag behövde!
Jag har alltid haft en ganska pigg kropp och varit hyfsat vig i hela mitt liv. Men nu kände jag att det började gå överstyr med vikten. Inte för att det var så jättemånga kg som behövde bort, men när jag senaste året gått upp fem kg och jag var inte pinnsmal innan dess heller och det började ta emot och det kändes tungt så... nej, jag trivdes inte. Dags att göra något innan det blir för mycket. Så ja.... Fitnessfighten har jag testat under 30 dagar och nu är perioden slut. Det har varit tufft, men härligt på samma gång. Det värsta är att få tiden att räcka till - man ska nämligen träna en timme om dan i 30 dagar! Men jag tänkte att jag får bita ihop och försöka köra på. Man tränar och äter rätt så det är ingen svältkur man går igenom.
Vilken typ av träning man ska genomföra anpassas efter den egna situationen. Jag körde enbart med hemmaträning med hantlar som enda redskap. Det är riktigt svårt att kunna gå på gym varje dag när man lever som vi gör, så detta upplägget var perfekt för vår familj. Nu fick jag väl inga dunderresultat, men ändå resultat som jag är nöjd med på så kort tid och det är inte omöjligt att jag hoppar på en vända till i oktober. Det beror på hur september avlöper på egen hand här....
Så där, nu vet ni allihop och det bjuder jag på! En del av er har ju redan räknat ut det pga sociala medier som är öppna med allt :P
Det börjar bli tjatigt här, men vi har det lugnt här hemma idag också. Jag förstår inte vad som hänt.... men vi njuter förstås. Rätt vad det var så började Turbo prata om matteläraren idag. Då tänkte jag att nu kommer det något negativt! Men det var bara positiva ord som kom och det var ju skönt. Man är beredd på att det ska vända, men den dagen den sorgen.
I veckan som gått har vi fått larm installerat i huset. Jag tänkte många gånger att det var tur att inte Turbo var hemma när installatören fixade i ordning det. Det gick i o f s väldigt smidigt, men när han kollade att det fungerade och när han gjorde inställningar så pep och tjöt det länge i olika omgångar. Det hade definitivt inte Turbo fixat! Höga ljud som kommer rätt vad det är och som inte ger sig på en gång, det blir bara för mycket. Som tur var så hann installatören bli färdig innan Turbo kom hem från skolan. Vi hade inte berättat för honom att det skulle ske den dagen, men han tog det bra och tyckte nog det var lite spännande. Sen vet han också att assistent Nisse jobbar på en larmcentral så han har hört lite om det så det var inte något som var helt främmande för honom.
Så nu har vi larmat från topp till tå i huset och t o m när vi sover kan vi ha larmat. Vi har inget av värde mer än vad andra har så inte för den delen, men det sker rätt mycket inbrott lite var stans, så för säkerhets skull kan det vara bra att ha.
Jag glömde ju att svara på Ninas fråga tidigare här. Frågan gällde om det kunde hända igen det som hände på fritidstid i onsdags. Då kom det några som sa att de hyrt lokalen och Turbo och Axel fick flytta på sig. Det kan säkert hända igen, men jag hoppas de kan lösa det på bättre sätt. Ett möte är inplanerat där skolpersonalen ska träffa chefen för fritidsgården. Jag hoppas verkligen att de förstår situationen även om de kanske inte är glada åt att elever använder de utrymmena på skoltid.
Skolan använder alltså fritidsgårdens lokaler, men Turbo har ett eget rum där även lärarna har sitt lilla krypin. Så här ser det ut:
Dörren som man ser rakt fram längst bort i bild är in till Turbo och lärarna. Så det är ju kanonbra med lite aktiviteter för de fyra eleverna på raster här!
Nähä hörrni alla därute, ni får ta och ha en go´ lördagskväll! Det tänker vi ha och jag tror det kommer att lyckas! Kram på er ♥
Jag har alltid haft en ganska pigg kropp och varit hyfsat vig i hela mitt liv. Men nu kände jag att det började gå överstyr med vikten. Inte för att det var så jättemånga kg som behövde bort, men när jag senaste året gått upp fem kg och jag var inte pinnsmal innan dess heller och det började ta emot och det kändes tungt så... nej, jag trivdes inte. Dags att göra något innan det blir för mycket. Så ja.... Fitnessfighten har jag testat under 30 dagar och nu är perioden slut. Det har varit tufft, men härligt på samma gång. Det värsta är att få tiden att räcka till - man ska nämligen träna en timme om dan i 30 dagar! Men jag tänkte att jag får bita ihop och försöka köra på. Man tränar och äter rätt så det är ingen svältkur man går igenom.
Vilken typ av träning man ska genomföra anpassas efter den egna situationen. Jag körde enbart med hemmaträning med hantlar som enda redskap. Det är riktigt svårt att kunna gå på gym varje dag när man lever som vi gör, så detta upplägget var perfekt för vår familj. Nu fick jag väl inga dunderresultat, men ändå resultat som jag är nöjd med på så kort tid och det är inte omöjligt att jag hoppar på en vända till i oktober. Det beror på hur september avlöper på egen hand här....
Så där, nu vet ni allihop och det bjuder jag på! En del av er har ju redan räknat ut det pga sociala medier som är öppna med allt :P
Det börjar bli tjatigt här, men vi har det lugnt här hemma idag också. Jag förstår inte vad som hänt.... men vi njuter förstås. Rätt vad det var så började Turbo prata om matteläraren idag. Då tänkte jag att nu kommer det något negativt! Men det var bara positiva ord som kom och det var ju skönt. Man är beredd på att det ska vända, men den dagen den sorgen.
I veckan som gått har vi fått larm installerat i huset. Jag tänkte många gånger att det var tur att inte Turbo var hemma när installatören fixade i ordning det. Det gick i o f s väldigt smidigt, men när han kollade att det fungerade och när han gjorde inställningar så pep och tjöt det länge i olika omgångar. Det hade definitivt inte Turbo fixat! Höga ljud som kommer rätt vad det är och som inte ger sig på en gång, det blir bara för mycket. Som tur var så hann installatören bli färdig innan Turbo kom hem från skolan. Vi hade inte berättat för honom att det skulle ske den dagen, men han tog det bra och tyckte nog det var lite spännande. Sen vet han också att assistent Nisse jobbar på en larmcentral så han har hört lite om det så det var inte något som var helt främmande för honom.
Så nu har vi larmat från topp till tå i huset och t o m när vi sover kan vi ha larmat. Vi har inget av värde mer än vad andra har så inte för den delen, men det sker rätt mycket inbrott lite var stans, så för säkerhets skull kan det vara bra att ha.
Jag glömde ju att svara på Ninas fråga tidigare här. Frågan gällde om det kunde hända igen det som hände på fritidstid i onsdags. Då kom det några som sa att de hyrt lokalen och Turbo och Axel fick flytta på sig. Det kan säkert hända igen, men jag hoppas de kan lösa det på bättre sätt. Ett möte är inplanerat där skolpersonalen ska träffa chefen för fritidsgården. Jag hoppas verkligen att de förstår situationen även om de kanske inte är glada åt att elever använder de utrymmena på skoltid.
Skolan använder alltså fritidsgårdens lokaler, men Turbo har ett eget rum där även lärarna har sitt lilla krypin. Så här ser det ut:
Dörren som man ser rakt fram längst bort i bild är in till Turbo och lärarna. Så det är ju kanonbra med lite aktiviteter för de fyra eleverna på raster här!
Nähä hörrni alla därute, ni får ta och ha en go´ lördagskväll! Det tänker vi ha och jag tror det kommer att lyckas! Kram på er ♥
fredag 30 augusti 2013
Förskräckligt.... och lugnt
Sitter ensam på jobbet och tar mig en liten paus i kontorssysslorna. Läser runt lite och blir rörd när jag upptäcker en kommentar jag fått här på bloggen. Om du förstår vem du är så riktar jag ett stort Tack till dig anonym! Dina ord värmde ända in i benmärgen.
En stund senare får jag klart för mig hur illa däran en av mina fina vänner här i Diagnoslandet är! Fäller några tårar för jag tycker det är förskräckligt hur tärande livet är för en del just nu. Kampen för att ens barn ska må bra.... det sliter oerhört på föräldrarna. Samtidigt är jag otroligt tacksam för att jag är pigg igen efter min lilla däckning för lite drygt ett år sen. Vi hade då en fruktansvärt hård kamp med skolan som nästan knäckte oss. Men just nu har jag energi så det räcker för vardagen och det är jag glad för. Alla mina tankar går till dessa kämpar idag! ♥
Jag har fått rapporter hemifrån om att det är lugnt idag också. Härligt värre!! Turbo har gått nästan två veckor i skolan och det har varit mycket nytt - ändå håller han ihop och verkar må prima. Ni kanske tycker det blir tjatigt, men för oss är detta ofattbart! Aldrig någonsin har han fixat så mycket nytt på en gång. Kanske har vi förberett på rätt sätt, kanske är de nya lärarna något som passade Turbo perfekt - kan vi ha sån tur? Alltihop är en gåta i nuläget....
Nu ska jag masa mig hemåt för jag tror de väntar på mig därhemma ♥ Kram, kram och ha det gott i fredagskvällen! ♥
Pssst: I morgon är mitt augustiprojekt slut, det håller på t o m idag sen är jag i mål med månaden :) Härligt!
En stund senare får jag klart för mig hur illa däran en av mina fina vänner här i Diagnoslandet är! Fäller några tårar för jag tycker det är förskräckligt hur tärande livet är för en del just nu. Kampen för att ens barn ska må bra.... det sliter oerhört på föräldrarna. Samtidigt är jag otroligt tacksam för att jag är pigg igen efter min lilla däckning för lite drygt ett år sen. Vi hade då en fruktansvärt hård kamp med skolan som nästan knäckte oss. Men just nu har jag energi så det räcker för vardagen och det är jag glad för. Alla mina tankar går till dessa kämpar idag! ♥
Jag har fått rapporter hemifrån om att det är lugnt idag också. Härligt värre!! Turbo har gått nästan två veckor i skolan och det har varit mycket nytt - ändå håller han ihop och verkar må prima. Ni kanske tycker det blir tjatigt, men för oss är detta ofattbart! Aldrig någonsin har han fixat så mycket nytt på en gång. Kanske har vi förberett på rätt sätt, kanske är de nya lärarna något som passade Turbo perfekt - kan vi ha sån tur? Alltihop är en gåta i nuläget....
Nu ska jag masa mig hemåt för jag tror de väntar på mig därhemma ♥ Kram, kram och ha det gott i fredagskvällen! ♥
Pssst: I morgon är mitt augustiprojekt slut, det håller på t o m idag sen är jag i mål med månaden :) Härligt!
torsdag 29 augusti 2013
Blandad konfekt
Förstår inte, men skrivlusten har sjunkit de senaste dagarna. Blev lite låg tror jag, för ett par av mina vänner i diagnoslandet mår riktigt dåligt just nu. Jag tänker mycket på dem och önskade att livet var lättare för dem. Men livet i det annorlunda landet kan tära ordentligt vissa perioder - alla är vi där någon gång under resans gång. Jag önskar så att vi bodde närmare varandra så vi kunde stötta varann mer irl.
Hemma hos oss kvarstår lugnet med lite undantag för igår en stund, men det hade sin förklaring. Det lilla äventyret som Turbo skulle vara med på i tisdags gick lysande! Jag tycker han vann en seger där. Han var nämligen med på stora skolfotograferingen och fotades med stora klassen som han egentligen tillhör. 28 elever är det i den klassen, varav han känner fem av dem sen han gick i 6:an - resten är helt nya och okända för Turbo. Han har ju varit i andra kvarter och haft sin undervisning sen han började 7:an så därför har han inte träffat någon av dem på ett par år. Strongt gjort av Turbo att välja att vara med dem och fotas i stället för de alternativ han hade att välja på - separat med den grupp han går med nu, eller att fotas ensam och man klistrar in honom i stora bilden sen.
Vi hade förberett honom noga. Vi hade bl a visat bilder ur förra skolkatalogen så han såg att det var främmande elever för honom. Han såg att det var många och förstod att det skulle vara mycket folk i aulan när det var dags. Men han gick dit med lärarna Tyra och Joakim och det hade gått lugnt tillväga. Lite spänd och orolig hade han varit innan det var över, men det gick över förväntan. Lite stelt när jag hämtade honom där sen, men det rann av ganska snabbt. Härligt för honom att han fixade det!
Som mamma så undrar jag om han håller på att mogna till sig.... eller är det bara en oerhört bra period han är inne i?? Ja, det lär ju visa sig framöver.
Igår blev det tyvärr ett litet utbrott här på eftermiddagen efter skola och fritids. Det hade visst inträffat en dum grej på fritidstid när Axel jobbade med Turbo. Helt plötsligt hade det kommit främlingar till lokalen och sagt att de hyrt det under en timme. Alltså skulle Axel och Turbo inte få vara där..... Förstår att det ställer till det för Turbo.... Men utbrottet var av lindrig art så det gick över efter ett litet tag och det var bara några grejer som for i golvet med dunder och brak. Så jag tyckte ändå att det gick ganska bra, trots allt.
Idag har assistent Nisse varit här på eftermiddagen och en bit in på kvällen. Turbo trivs och har haft det gott. Nu i kväll har han sjungit och varit på riktigt gott humör. Härligt va?!?
Nä, nu väntar kvällsbestyren här så jag får rusha på lite.
Kram ♥
Hemma hos oss kvarstår lugnet med lite undantag för igår en stund, men det hade sin förklaring. Det lilla äventyret som Turbo skulle vara med på i tisdags gick lysande! Jag tycker han vann en seger där. Han var nämligen med på stora skolfotograferingen och fotades med stora klassen som han egentligen tillhör. 28 elever är det i den klassen, varav han känner fem av dem sen han gick i 6:an - resten är helt nya och okända för Turbo. Han har ju varit i andra kvarter och haft sin undervisning sen han började 7:an så därför har han inte träffat någon av dem på ett par år. Strongt gjort av Turbo att välja att vara med dem och fotas i stället för de alternativ han hade att välja på - separat med den grupp han går med nu, eller att fotas ensam och man klistrar in honom i stora bilden sen.
Vi hade förberett honom noga. Vi hade bl a visat bilder ur förra skolkatalogen så han såg att det var främmande elever för honom. Han såg att det var många och förstod att det skulle vara mycket folk i aulan när det var dags. Men han gick dit med lärarna Tyra och Joakim och det hade gått lugnt tillväga. Lite spänd och orolig hade han varit innan det var över, men det gick över förväntan. Lite stelt när jag hämtade honom där sen, men det rann av ganska snabbt. Härligt för honom att han fixade det!
Som mamma så undrar jag om han håller på att mogna till sig.... eller är det bara en oerhört bra period han är inne i?? Ja, det lär ju visa sig framöver.
Igår blev det tyvärr ett litet utbrott här på eftermiddagen efter skola och fritids. Det hade visst inträffat en dum grej på fritidstid när Axel jobbade med Turbo. Helt plötsligt hade det kommit främlingar till lokalen och sagt att de hyrt det under en timme. Alltså skulle Axel och Turbo inte få vara där..... Förstår att det ställer till det för Turbo.... Men utbrottet var av lindrig art så det gick över efter ett litet tag och det var bara några grejer som for i golvet med dunder och brak. Så jag tyckte ändå att det gick ganska bra, trots allt.
Idag har assistent Nisse varit här på eftermiddagen och en bit in på kvällen. Turbo trivs och har haft det gott. Nu i kväll har han sjungit och varit på riktigt gott humör. Härligt va?!?
Nä, nu väntar kvällsbestyren här så jag får rusha på lite.
Kram ♥
onsdag 28 augusti 2013
-----------------------
Tappade visst stinget här ikväll så jag får satsa i morgon på ett inlägg här i stället. På återseende och go´nattens ♥
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)











