Personalen betyder allt!

Lugnet kvarstår här men i skolan hade det varit aningen oroligt idag. Läraren Joakim hade märkt direkt på morgonen att det fanns en hel del oro i Turbos kropp. Jättebra att läsa av så på direkten! Men det hade nog lugnat sig lite sen iaf och lektionerna hade flutit på som de skulle. Även gymnasieläraren hade varit hos Turbo idag och undervisat i matte. Han har fått något att bita i nu när han fått matteböcker från gymnasiet. Härligt för honom för han älskar matte!
Oron som finns i Turbo nu, är säkert inför morgondagens bravader. Lärarna är beredda på att han kan backa i sista minuten och då får han lov att göra det. Vi får se hur det går.....

Nu byter jag ämne!
Av en händelse läste jag ett tre år gammalt inlägg som jag skrivit här på bloggen. Igår var det exakt tre år sen Turbo träffade korttidspersonalen Tom för första gången. Han introducerades så smått den dagen genom att följa med E och Turbo till stan och fikade och spelade biljard. Säkert var det nervöst och på stapplande ben de lärde känna varann. Nu har det alltså gått tre år sen den dagen och Tom har blivit lite av en klippa för Turbo. Ingen annan personal har jobbat så länge med Turbo! Ett par assistenter på skolan tidigare har varit och nosat på det men inte kommit upp riktigt i tre år.
Bra jobbat är det iaf!

Turbo och Tom på väg in på korttids

Detta med personal är så viktigt i livet med autism. Mer än man kanske tror. Hade vi inte haft rätt personal runt Turbo så hade livet inte varit hållbart och detta gäller överallt - skola, korttids, assistenter m m. Allt måste fungera om vardagen ska fungera.
Vi har ju sett exempel på då det inte fungerat. Det fanns t ex en tid på korttids då han inte ville dit. Det var sparkar och slag vid varje lämning och hämtning. Jättejobbigt! Det tog på krafterna att lämna och hämta Turbo varje gång. Men den som var chef för några år sen kom på att hon måste fixa så personalen blev bättre lämpad för just Turbo. Det var absolut inga fel på den personalen som fanns då, de var jättegulliga och ville göra allt så bra de bara kunde. Men för Turbos del passade det bättre med unga killar som jobbade med honom.

Det anställdes såna och sen dess har det fungerat ypperligt. Tyvärr är det ju så med unga killar att de kanske inte är färdiga med sitt val av yrke eller också jobbar de där tillfälligt medan de pluggar för att sen gå vidare när deras utbildning är klar. Därför har det tyvärr blivit en del byten. Det finns vissa korttidskillar som vi i vår familj aldrig glömmer....

Vi har också sett i skolan hur viktigt det är med rätt personal. Bl a så hamnade Turbo under isen en period då han blev felbemött i skolan. Turbo har alltid varit en glad kille och aldrig tidigare varit i närheten av en depression. Så här såg vi hur jätteviktigt det är att personalen kan läsa av och sen forska fram vad som inte är bra. Utefter det får man ändra och förbättra.
Vi har också upplevt en period då en assistent i skolan inte uppfattade vad Turbo klarade och inte klarade. Det resulterade i att varje dag han kom hem från skolan så fick han väldiga utbrott. Det var på den tiden han fortfarande höll ihop i skolan och sparade sig tills han kom hem.....

Vi har lärt oss genom åren att Turbo skulle ha utbrott dagarna i ända om inte personalen (och även vi föräldrar) inte bemöter honom på rätt sätt.... Därför är det oerhört viktigt att det fungerar överallt, inte bara hemma. Men så tacksamma vi är över all fin personal som förstår Turbo och förstår vad han har för behov och kan anpassa, förstår att läsa av honom i tid så han inte behöver utsättas för sånt han inte klarar.

All denna fina personal, speciellt den på korttids och de två assistenter vi har här hemma, har också berikat Turbos liv på annat sätt. De har blivit som kompisar för honom, faktiskt de enda han har. För några år sen så var Turbo ledsen över att inte ha några kompisar och det var inte lätt att tackla. Vad säger man liksom....?? Svårt att förklara att ingen vill vara med en som har det svårt med det sociala....
Men tack vare personalkillarna så har denna ledsamhet försvunnit och han visar aldrig att han saknar något i den vägen. Det känns underbart!

Dilemmat är ju att dessa killar har det som jobb, medan Turbo ser dem som kompisar. De kan när som helst byta jobb och en kompis försvinner för gott ur Turbos liv. Förståeligt för oss andra men för Turbo kan det bli hårt. Vi har bara att hoppas att allt flyter på så smärtfritt som möjligt framöver.
Jag vill iaf ge en stor eloge till alla fina som jobbar med Turbo - ingen nämnd och ingen glömd - ni betyder allt!

Nähä, nu ska jag dra ut på mitt lilla projekt jag har under augusti månad. Fem dagar kvar..... Assistent Kent är här just nu så jag är ju fri att göra vad jag vill :) På återseende och kram på er ♥

Sömniga tankar

Jag skulle ju skriva ett längre inlägg här idag, men jag får inte ihop det som jag vill. Är nog lite för trött, tror jag.... Jag får skriva ner mina tankar i morgon i stället.
Helgen går mot sitt slut och den har gått i lugnets tecken. Jag och mannen har delat på oss en del och det brukar ju fungera bra. Turbo blir mindre stressad när han är ensam med en vuxen istället för två vuxna.

Jag har gått igenom händelsen igen med Turbo, den händelsen som ska ske i skolan på tisdag. Han står fast vid sitt beslut om att välja det alternativ som kommer att kräva mest av honom. Vi får se hur det går....

Nej, jag tror det får bli go´nattens här nu. Kram på er ♥

Skolmotion

Dags igen att göra ett litet blogginlägg på iPaden så jag inte glömmer av mig tills den dagen jag verkligen behöver den på nån resa kanske. Jag och mannen sitter just nu och planerar för en liten tripp i höst. Längtar mycket nu och ser verkligen fram emot det! Men än är det ett tag kvar....

Igår kväll när jag kom hem från jobbet och läste i kontaktboken som var med hem från skolan så förstod jag att Turbo och även lärarna haft en toppendag i skolan. Lektionerna hade flutit på bra, även den med gymnasieläraren. Både Turbo och Tyra hade visst fått motion också och det tillhör inte vanligheterna att man lyckas aktivera min son så värst mycket. Men man hade lånat fritidsgårdens grejer under nån rast och spelat både fotboll och airhockey och biljard. Kul hade de haft iaf! Så härligt att det funkar!

En tanke jag fick första gången då jag fick se lokalerna var att man kanske kunde få igång Turbo med lite aktiviteter på rasterna. Man är i fritidsgårdens lokaler och bedriver den här enskilda undervisningen med Turbo och tre övriga elever. Där finns alltså en hel del grejer man kan låna. Och Turbo rycks med lätt av en sån grej och det är ju kanonbra. Så detta med lokalbytet kan bli mer positivt än man trott.

Måste bara flika in en liten rolig grej här innan jag slutar. Antalet sidvisningar på min lilla blogg är nu uppe i över 100 000 sen jag bytte bloggportal. En helt makalös siffra! Visserligen är det under en ganska lång tid så man är ju hästlängder ifrån storfräsarnas siffror, men för mig är det en otrolig siffra! Så tack alla ni som kikar in här! Ni gläder mig något oerhört och förhoppningsvis gör min lilla blogg att kunskapen om NPF ökar, för det behövs sannerligen ute i samhället....

Det var allt från mig för idag. Nu fortsätter vi att njuta av den här helgen som än så länge är lugn.
Kram på er. <3

Skickat via Blogsy

Luuuuugnt

Nu orkar vi snart inte hålla andan längre, men det verkar fortsatt lugnt hemma hos oss. Jag har inte träffat Turbo än sen han kom hem från skolan idag. Fredagseftermiddagarna är mannens och Turbos medan jag jobbar länge. Men jag har fått rapporter om att även den här dagen går i lugnets tecken. Vi får väl se vad som händer under helgen här....

Jag önskar er alla en härlig fredagskväll! Kram på er ♥

Tappar hakan

Här hemma håller vi andan ett dygn till. Turbo kom hem och var lugn och cool idag igen! Vi fattar ingenting. Så mycket nytt och ändå ingen oro i kroppen. Har de träffat så rätt när de anställde nya lärare?? Nya läraren Joakim har haft flera lektioner idag med Turbo och han tycker samarbetet går bra. Även gymnasieläraren har varit och besökt Turbo idag. Deras möten verkar också flyta på lugnt och bra. Allt känns helt otroligt... alldeles för bra för att vara sant!
Men vi passar väl på att njuta för fulla muggar så länge det här lugnet varar!!

Hmm, det står i kontaktboken idag att tiden är spikad tills på måndag nästa vecka för det där de ska göra i skolan och där Turbo har valt ett alternativ som jag trodde skulle komma i sista hand. Jag får lätt ont i magen. Han fick tre alternativ och valde det mest jobbiga av dem, det som kommer att kräva en hel del av honom. Tänk om han inte fixar det? Den nya läraren ser kanske inte i ansiktet på Turbo när det inte funkar längre. Det krävs fingertoppskänsla där och ett mycket väl tränat öga för att se sånt....

Jag ska visa lite bilder för Turbo i kväll och även under helgen så vi har gått igenom med honom vad det verkligen innebär. Jag vill absolut inte få honom att backa, men han måste vara väl förberedd på situationen. Vi måste också träna in ett kort och enkelt "tecken" som han kan visa när han känner att han måste därifrån snabbt. Jag berättar sen när det verkligen är klart vad han väljer i slutänden.
Samtidigt så har Turbo mognat en hel del det sista och vill han detta så ska vi naturligtvis pusha för att han ska klara det och det gör vi bäst genom att förbereda honom väl. Spännande detta!

Det var allt för idag här på bloggen. Kramis ♥

Vi håller andan....

Ja, här håller vi andan för den här skolstarten har gått för bra för att vara sann! Allt det nya som möter Turbo första dagen han kommer till skolan och ändå går det smärtfritt! Ofattbart! Vi gläds över detta jättemycket men vi vågar inte ta ut något i förskott för vi vet att det kan vända på en sekund. Jag kommer så väl ihåg hur det var när han började 7:an.... Dag 1 gick helt underbart bra och Turbo var på ett strålande humör. Dag 2 fick jag åka och hämta hem honom eftersom det stora kaoset var ett faktum. Därför vågar vi inte tro att allt det nya bara accepteras så där rakt av, men vi får se. Jag är ändå hoppfull.

Igår var som sagt första skoldagen i årskurs 9 för Turbo. Lokalerna är helt nya. Dessa tror jag han accepterat rätt bra. Vi har haft bilder uppsatta här hemma väl synligt så han har sett dem varje dag ett bra tag nu. Han har också fått hälsa på i lokalerna under sommarlovet så lokalbytet har nog sjunkit in rätt bra.

Oswald

Läraren Tyra finns kvar sen förra läsåret, men Palle gick i pension när sommarlovet började. Han har blivit ersatt av en 30-årig lärare som jag kallar Joakim här på bloggen. Så ett nytt ansikte finns runt Turbo nu. Det verkar som det fungerar bra eftersom Turbo är hyfsat harmonisk nu.
Idag hade Turbo också fått träffa ytterligare ett nytt ansikte: matteläraren som lånas från gymnasiet för att undervisa Turbo i det ämnet. Han hade kommit och hälsat på där Turbos grupp är och det verkar som de fann varandra.... iaf idag innan allvaret börjar med ordentliga lektioner. De hade aldrig träffats tidigare.

Jag hämtade hem Turbo på eftermiddagen efter fritidstid och Tom lämnade över honom. Lite funderade jag på om det goda humöret berodde på att Tom jobbat sista timmarna med honom. Men skulle det ha varit något som inte varit bra under själva skoldagen så hade det ändå märkts när han landat här hemma. Så jag tror verkligen på att det varit bra de här två dagarna. Turbo har varit extra pratig och berättat grejer och det brukar han inte göra. Jag hoppas verkligen detta håller i sig så har vi ju fått en drömstart på läsåret.

Att vi är så väldigt glada över att det gått bra de här dagarna beror på att vi vet hur det blir när det inte fungerar runt Turbo. Bemötandet är så viktigt, hela vår vardag påverkas av det. När det inte fungerar runt honom så kommer de där utbrotten som ett brev på posten och det vill vi helst undvika, för de där utbrotten är inte roliga nu för tiden när han är så stor och stark. Både inredning och en själv går sönder om det vill sig illa. Att ha det så under nån vecka - eller en enda dag räcker - nej, det tar oerhört på krafterna.

Som sagt, än är det för tidigt att säga hur skolgången kommer att arta sig. Men vi är glada för de dagar vi får som är toppenbra.

En fråga som dök upp efter förra inlägget var om det var Dammsdal i Vingåker jag syftade på när jag skrev om internat som alternativ för Turbo om det inte fungerar med gymnasium här på vår ort. Ja, Dammsdal är ett tänkbart alternativ. Sen finns det också ett gymnasium i Tidaholm som kan vara lämpligt. Om det skulle behövas så får vi kolla upp lite mer på allvar. Men.... det finns inte på kartan för oss än att han ska gå på internat..... Vi hoppas på att han kan gå gymnasiet på hemmaplan.

Felix

Och till Nina kan jag nog bara säga att Ja, jag tror gymnasiet kan neka Turbo en plats här på orten om de känner att det blir för svårt att tillgodose hans behov. Han är ingen enkel elev och de har aldrig haft en elev med denna problematik. Och ja, vi har en IP och LSS-handläggaren är med på tåget. Hon och även den man som har positionen mellan skolchefen och rektorerna är helt på det klara med att Turbo mår bäst av att vara på hemmaplan under gymnasietiden. Han som sitter mellan rektorerna och skolchefen säger tydligt att gymnasiet har i uppdrag att lösa detta..... Dessutom skulle det bli betydligt billigare för kommunen om de löste det på plats. Det är dyrt att skicka elever på internat.... så här i spartider.....

Kram och go´natt alla ♥

Allvarliga förmiddagstankar

Jag sjunker ner en stund i soffan. Turbo har kommit iväg på sin första skoldag som 9:deklassare idag. Första morgonen för läsåret gick bra, han tycker nog trots allt att det är skönt att skolan drar igång igen. Men vi har ändå haft en otroligt bra sommar så vi ska inte klaga på det.

En massa tankar finns i mitt huvud  - måtte allt gå bra nu. Kemin mellan de nya lärarna och Turbo måste stämma.... Turbo måste även acceptera de nya lokalerna fullt ut. Jag har stora förhoppningar på allt detta, men man vet ju aldrig. Fr o m idag jobbar två nya personer runt Turbo kontinuerligt. Det är den nya läraren Joakim och även den nya resursen Sara.

Joakim har han träffat ett par gånger på "lära-känna"-stunder. En 30-årig lärare som intresserat sig för elever med särskilda behov och studerat extra runt det. Jag tror starkt på att han ska funka bra ihop med Turbo.
Nu har även Sara börjat i den här gruppen som består av fyra elever, samma elever som det var i slutet på förra läsåret. Sara har tidigare en period jobbat på resursskolan, men tyvärr hände en lite allvarlig incident mellan henne och Turbo. Jag hoppas de båda har lagt det åt sidan så det flyter på bra för dem. Tanken är inte att hon ska jobba med Turbo utan med de andra eleverna. Lite spännande är det dock hur det går med Turbo i det sammanhanget....

Ganska omgående är det också tänkt att en nyanställd gymnasielärare ska börja undervisa Turbo i matte. Han kommer nog att bekanta sig med Turbo under de närmaste dagarna. Detta är också en lärare med utbildning och erfarenhet av elever med särskilda behov. Honom har vi inte träffat så jag vet inte hur han är i personlighet. Jag hoppas verkligen att det ska fungera bra! Detta är nämligen inkörsporten till en ev. fortsatt skolgång på gymnasiet på orten.

Detta läsår som börjar nu kommer att vara avgörande för hur det ser ut om ett år för Turbo och hela vår familj. Fungerar detta läsår bra, så kan säkert gymnasiet tänka sig att fortsätta med Turbo i samma lokaler som nu. Detta vore perfekt för alla parter. Turbo skulle i så fall inte behöva något lokalbyte alls tills gymnasiet och fler lärare skulle kunna bekanta sig med Turbo nästa termin så inte mycket skulle behöva vara nytt till gymnasiet.

MEN, blir detta läsår nu en flopp.... ja, då vågar nog inte gymnasiet satsa på Turbo. De är rädda för att inte ro i land åtagandet. Då återstår bara att söka annat gymnasium och det finns inte inom räckhåll för oss. De som kan vara tänkbara ligger så pass långt bort så det skulle innebära internat. Turbo skulle alltså behöva flytta hemifrån om precis ett år! Den tanken vill jag inte ens utveckla för det skulle innebära att allt raseras runt honom. All trygghet med sin fina personal skulle försvinna. Inget korttids med den fantastiska personal han längtar till, ingen assistans av hans underbara personalkillar här hemma. Ja, vad har han kvar?? Inga nära "kompisar" alls med den trygghet det för med sig och allt skulle behöva klippas av på en gång. Nej, vi kommer att strida för att få en bra skolgång fortsättningsvis i kommunen. Samtidigt kan vi inte skicka honom till ortens skola om det inte är anpassat för honom. Ett stort dilemma! Men ni förstår säkert att vi verkligen vill att detta läsår ska bli bra....

Nu får det vara slut på morgonfunderingarna här, dags att sätta rejäl fart! Ha en alla tiders bra dag alla fina läsare och kram på er ♥