Humoristisk kille

Med tanke på att skolstarten var i onsdags och det blev en omställning från sommarlovet, så har den här helgen varit otroligt lugn. Turbo hade kunnat haft mycket oro i kroppen efter allt det nya, med en ny personal omkring sig (den nya läraren Tyra). Men han har varit cool får jag säga och än så länge finns ju "gamla" läraren Nk kvar.

Just nu är det mycket humor i Turbo, han skojar och skämtar hejvilt och det är bara att hänga på. Det är befriande att kunna använda sig av humor också i ett inledningsskede då det börjar krisa sig och mulna till hos Turbo. Då kan man smälta honom och det sura vänder. Men det måste vara i ett TIDIGT skede innan det sura tar överhanden för mycket.

Igår kväll fick vi verkligen se en härlig sida av hans humor, det var så både mannen och jag blev chockade men på ett glatt sätt! Det är för det mesta segt vid nedräkningen vid läggdags. Vi förbereder Turbo en bra stund i förväg och är noga med att inte gå in och helt plötsligt avbryta något han håller på med. Igår kväll skulle han "bara göra färdigt en grej". Ungefär som vanligt då ;). Klockan gick och till slut blir man en aning otålig och vi vet hur lätt det blir en explosion om man går på för mycket i det läget. Tyvärr blir det lätt att man tar till det där tjatet i slutänden.

Men igår - mitt emellan två "tjat" och när vi väntade oss att han skulle explodera, så var Turbo borta från sin plats!! Helt uppslukad och försvunnen!! På något konstigt och underligt sätt hade han lyckats smita bakom våra ryggar och gått upp till sängen. Däruppe satt han och sken som en sol i hela ansiktet ☼ :) Han hade hört hur vi gick igång och var förvånade och undrade vart han tagit vägen - och då myser han ännu mer av vad han lyckats åstadkomma :).
I stället för att explodera så vände han själv hela situationen till nåt roligt och humoristiskt - härlig unge vi har! Jag och mannen gick och la oss med ett brett leende i ansiktet den kvällen!

Turbo har ju suttit framför datorn en stor del av sommaren. Nån enstaka gång har vi fått ut honom på en cykeltur. Men fr o m i onsdags så har han velat cykla varje dag! Idag var han och mannen ut på en riktig långtur - det blev 33 km innan de var hemma igen! Fantastiskt vilken grundkondis ungdomarna ändå måste ha. Den turen de tog är stundtals rejält backig och jobbig för benen. Nu hoppas jag det håller i sig så ska vi nog försöka se till att vi tar en cykeltur i stort sett varje dag framöver.

Igår var mannen och en arbetskamrat på fotboll och såg Elfsborg på hemmaplan. Vi hade ett par gratisbiljetter genom jobbet som de utnyttjade. Vi hade bestämt i förväg att jag och Turbo skulle åka in och hämta dem efter matchen (de tog bussen in). Vi förberedde Turbo flera dagar innan på att kl 17 ska vi åka in till stan och hämta upp dem. Nu fick vi se en sida av Turbo vi nästan glömt bort. Det är så sällan vi tar med honom och är nära främmande personer. Det blev en resa på ca 50 minuter i bilen hem, då vi skulle "umgås" med varann. Det går an när det är bara mannen och jag med honom, men nu satt det ju en - för Turbo - främling i bilen. Oj, vad han blev osäker! När han blir osäker så petar han på folk, han säger saker som inte är så trevliga, han kastar och bänder sönder grejer.... Det blev en svettig resa, eftersom vi behövde bemöta honom på ett lugnande sätt och inte förvärra saken. Man ville ju inte att arbetskamraten skulle bli utsatt för onödiga grejer.... Vi pustade ut när vi väl var hemma igen :)

Nu snart kväller och helgen är slut för den här gången... Kramen på er alla därute ♥

Snart på krigsstigen igen

I morse väckte jag Turbo med spänning! Skulle gårdagens utbrott över skolan rinna upp hos honom på morgonen eller hade det runnit av honom. Jag vet ju fortfarande inte vad det var som var felet. Men morgonen gick helt smärtfritt, han vaknade med ett leende på läpparna och vi fixade allt galant! Hur skoldagen varit idag vet jag inte eftersom jag sitter kvar på jobbet fortfarande. Mannen har hand om Turbo i eftermiddag och kväll. Tror de varit in till stan på en utflykt som de planerat tillsammans och jag hoppas de haft det trevligt.

Hm... idag blev jag lite på krigsstigen igen... eller jag laddar för att kriga lite till när det gäller skolan... Att det aldrig kan ta slut nån gång!! Jag är rädd för att samman misstag när det gäller personal håller på att upprepas inför detta läsår som det gjorde inför förra läsåret. Fick nämligen ett telefonsamtal idag som bekräftar min oro. Jag har hela tiden hävdat att skolpersonalen MÅSTE ha utbildning om de dels ska orka med jobbet för egen del och dels för att eleverna ska må bra. Jag var på rektorn under förra läsåret om det - "finns inga pengar", fick jag till svar. När vi då gick på skolchefen om detta så sa han att det finns pengar! Japp, då skulle rektorn fixa detta. Nu håller hon på att väva in "utbildningen" i nånting helt annat där det inte finns.... känns som det bara dribblas bort... vet inte om hon är medveten om det själv även om jag påpekat det. Ska ta tag i detta ganska omgående för nu vill vi inte vara med om ett till läsår med flera personalbyten för Turbo. Det finns ju nåt som heter "skolinspektionen" har jag för mig.... (är ironisk och bitter) men ska man behöva gå så långt??

Vi fick beröm av läraren Palle när vi träffade honom i veckan här. Han tyckte det var fantastiskt att vi orkar kämpa för Turbo som vi gör. Finns ju flera orsaker till att vi fortsätter strida för honom. Skulle vi ge upp så har vi en son som inte skulle må bra alls och utbrotten skulle hagla omkring honom. Hur hans liv skulle se ut efter ett tag.... ja, han skulle nog kunna hamna väldigt snett och självförtroendet i botten.
Om vi skulle ge upp så drabbas hela familjen av detta. Styr man inte upp runt honom så får vi snart en period igen med en massa utbrott, och det vet jag inte hur länge jag skulle fixa. Det är fruktansvärt jobbigt och det kostar på mer än man kanske tror. Efter att ha legat i utmattningsfeber i våras/försommaren så är jag glad för att jag just nu mår bra. Sommaren har varit lugn och skön och utbrotten har varit sällsynta. Så att ge upp skulle innebära att familjen inte orkar sköta nånting omkring sig, med allt vad det skulle föra med sig.... vågar inte utveckla den tanken mer än så....

Jag måste tacka dig, mariellejohnsson, för tipset igår med kattbekymret! Ska fundera över ditt råd där om det skulle behövas, men jag hoppas vi slipper hamna där förstås. Jag ska vara lite extra observant på Turbo och katten under helgen nu, så får vi se hur det verkar.

Jag önskar er alla en trevlig helg ♥ Helgkram ♥

Sämre dag

Gårdagseftermiddagen och kvällen fungerade utmärkt här hemma. Turbo var lugn och fin hela tiden - skönt! Vi var t o m ut på en liten cykeltur han och jag. Tyvärr kom han på det rätt sent att han ville ut och cykla så det blev lite för sent i säng. Så i morse var han lite tröttare men det gick hyfsat att få upp honom och humöret var det inget fel på.

När han kom hem idag efter andra skoldagen så exploderade han direkt. Det var inga snälla ord han sa om skolan... Något var fel! Men vad det var har jag inte klurat ut. Mannen har läggningen med honom nu ikväll och jag vill inte blanda mig i. Annars är det vid sängkanten man har lättast för att nå honom med papper och penna och lite ritprat. Har man tur så kan man få reda på lite detaljer då. Men jag hoppar det ikväll eftersom jag drog mig undan vid kvällsproceduren. N har varit här några timmar på eftermiddagen och kvällen och assisterat och Turbo känns gladare och lugnare så jag hoppas det har runnit av honom. Det är ju skoldag i morgon också....

Jag och mannen fick oss en härligt lång cykeltur medan N var hos Turbo. Sommarvärmen har kommit igen och då får man passa på. Man vet inte hur länge det varar. Efter att N åkt iväg så ville Turbo också ut och cykla. Själva hade vi 2,5 mil i benen så det är väl inte det första man tänker på att ut och cykla igen. Men vad gör man inte när sonen äntligen vill röra på sig... jo, man offrar sig och cyklar lite till och ser glad ut :) Pust!

Så till det där bekymret på hemmaplan som jag nämnde i gårdagens inlägg, ska förklara vad det är som oroar.
Efter sex månader fick vi ju tillbaka vår ena katt, Felix, som varit ute i avel. Vi hade honom i fem månader innan han försvann från oss. Turbo tålde katten och har aldrig känt något av allergin, men nu när vi får hem honom så visar han tendenser till allergi!!! Oswald, vår andra katt, har vi haft i 2,5 år och Turbo har aldrig reagerat på honom. Vilket nederlag det skulle bli för Turbo om vi var tvungna att göra oss av med Felix pga hans allergi! Han har ju tålt honom innan så jag tror och hoppas på att det beror på hormoner, att en fertil hane är mer allergen än andra. I så fall skulle det kunna lägga sig så småningom eftersom han nu är kastrerad. Det tar lång tid innan hormonerna går tillbaka men vi får ge det en chans. Skumt är det iaf.

Det kan också vara så att den har dragit med sig partiklar från andra katter - han har ju träffat en hel del andra katter under tiden han varit borta. Men den teorin... ja, jag vet inte vad jag ska tro. Vi börjar med att bada honom nu i helgen så får vi se om det hjälper något.
Jag tycker så synd om Turbo ifall det skulle visa sig att det inte går att ha Felix kvar. Vi har alla längtat efter att få tillbaka katten, inte minst Turbo. En snällare och goare katt får man leta efter. Att göra sig av med honom utan att tala om för Turbo vad det beror på blir en omöjlighet. Turbo kommer alltså att veta att det beror på hans allergi och det känns ju lite surt för honom. Det skulle bli en omställning och ledsamhet till för honom att behöva ta sig igenom. Jag hoppas verkligen vi slipper detta scenario!

Kram, kram ♥

Skoldag med ny personal

Första skoldagen idag för det här läsåret! Min "lilla" Turbo började i 8:de klass idag. Nu har han laddat med utbrott i flera dagar inför skolstarten och då undrade jag hur morgonen skulle bli. Den blev faktiskt riktigt bra, mycket bättre än väntat! Då får man vara nöjd. Turbo satt färdig här och väntade när taxin kom och han klev glatt på den.

Igår kväll berättade vi för honom att det skulle börja en ny lärare på resursskolan. (Jag kommer att kalla henne Tyra här på bloggen.) Att hon är en av de två som ska ta över efter Nk som snart slutar berättade vi inte. Vi berättade att hon har en son som är lika gammal som storebror Charlie. Säger man en sån sak så känner Turbo att de har nåt gemensamt redan när de träffas och första mötet kan gå lite bättre. Vad jag förstår så gick presentationen av läraren bra och hon hade t o m haft en lektion med Turbo med lyckat resultat idag. Då kan man pusta ut över att det inte blivit nån fnurra mellan dem vid första mötet. För blir det så, så är det svårt att låsa upp det sen.

Det kommer alltså att bli Tyra och den som jobbade som vikarie för Nk de sista två veckorna på förra terminen, som kommer att dela på Nk:s tid. (Jag kallar honom Palle här på bloggen i fortsättningen i stället för P.) De kommer att varva med varandra att jobba med Turbo. Jag hoppas bara att Nk kommer att vara kvar på skolan så Turbo hinner vänja sig, men uppgiften om hur länge han ska vara kvar, krymper. Först var det en månad, sen 3,5 veckor och det senaste jag hörde är några dagar.... Vi får väl se hur det blir, men skönt iaf att första dagen gått bra!

Korttidspersonalen Mt hade hand om Turbo på fritidstid efter skolan idag så det blev en lång förstadag. Det hade nog ändå också gått bättre än väntat. Och här hemma är Turbo lugn och fin än så länge iaf! Tänk att han ska behöva ladda med utbrott ett bra tag innan skolstart pga oro och sen går första dagen smärtfritt sen.... Knepigt, men det är väl så att oron släpper bara han kommer dit och ser att allt är som det ska. Sen vet vi ju av erfarenhet att bakslagen brukar komma och det kan komma redan i morgon om det vill sig illa. Sen vet vi inte heller hur han reagerar när han får reda på att Nk ska försvinna, men den dagen den sorgen.

Mamma Z undrade efter gårdagens inlägg vad jag menade med "ett litet utbrott"?? Turbo fick ju ett utbrott när brandlarmet gick på korttids och när jag hämtade honom så fick han ett litet till. Jadu, den som blir drabbad av "ett litet utbrott" får känna på ordentligt ibland och får ont av det. I det här fallet var det Mt som fick sig en spark - och det är hårda sparkar! Men, det jag menade med "litet" här, var att utbrottet gick över väldigt fort. När han satt sig i bilen sen så gick det att skoja bort på nån minut.

Nu ska vi försöka ta oss igenom resten av den här kvällen och jag hoppas inte det ligger något inom Turbo som behöver ut, men det känns inte så iaf. Sen är det en ny dag i morgon. Tyvärr har ett nytt orosmoment dykt upp här, men nu är det på hemmaplan. Måtte det inte vara som jag befarar för det skulle drabba Turbo med ytterligare en jobbig, svår och ledsam grej. Det räcker med allt nytt som blir på skolfronten.... Berättar mer i nästa inlägg om detta.

Kramen på er ♥

Sista sommarlovsdagen + ett kärt återseende

Här utbrottar vi vidare! Det är Turbos sätt att ladda upp inför skolstarten. Spelar nog ingen roll vad vi gör så blir det så här. Men man får tänka till extra noga så man inte utsätter honom för onödiga grejer som triggar ett utbrott. Och sen får vi vara väldigt noga med att "gå på tå" för honom eftersom han inte tål nånting utan att explodera. Jag hoppas det lägger sig, men när mycket blir nytt efter skolstarten så ska man väl inte ha för stora förhoppningar på det....

Mt hade fått se ett utbrott på korttids igår igen. Brandlarmet hade gått (ingen fara på taket) och även om det inte betyder att det brinner så blir det kaos och kortslutning för Turbo, med det resultatet att ett utbrott måste till. När jag sen kom och hämtade honom så rann det upp hos honom igen och det blev ett litet utbrott igen då. Eftermiddagen fortsatte ungefär likadant att det skulle ut lite utbrott och det är väl så det är just nu.

Igår hade jag tänkt att lägga mig tidigt, behöver all sömn jag kan få om jag ska fixa Turbo på bästa sätt nu när det är lite labilt. Men, sen blev det lite omvälvande. Jag är med i en grupp på fb, där vi medlemmar har beröring med NPF-diagnoser av olika slag. En av medlemmarna kollade upp mig lite extra. Och fann att vi varit klasskamrater de första 3-4 åren i skolan! Den här personen har av en viss anledning bytt identitet helt och hållet, så jag kunde omöjligt veta att det var en tidigare kompis. Jag har bytt efternamn sen dess eftersom jag gift mig och jag bor inte heller kvar på samma plats så det var inte helt enkelt att spåra ihop oss. Så häftigt att av en sån händelse träffa på en klasskamrat efter en sån hel massa år...... och till på köpet inom NPF-området, det gör det extra intressant. Och vi är inte purunga så det är verkligen en hel massa år sen vi var i 10-årsåldern då vi sågs sist. :) Det blir säkert en fortsättning på detta eftersom vi har mycket att lära av varann....Det var ett kärt, men överraskande återseende!

T har jobbat med Turbo på korttids/fritids idag och känt av oron en del. Det ligger latent och dallrar under ytan. Även om de klarade sig från utbrott så är det tuffa tag...
Jag och mannen hade återigen ett möte med rektorn och en av lärarna som ska jobba med Turbo vid skolstarten. Jag hoppas fortfarande innerligt att detta ska bli bra med de två nya lärarna som tar över efter Nk. Inga tider var klara så jag blev lite bekymrad över hur Turbo skulle fixa morgonen i morgon utan schema.... har ju inte hänt på tre år att han åker till skolan utan schema. Men de tog tag i det så jag fick hämta det sen på eftermiddagen. Vi måste ju göra allt vi kan för att fixa skolstarten så bra som möjligt. Utbrotten blir ju inte färre för att vi vuxna inte gör vad vi kan. Men jag får ju säga att vissa saker bekymrar mig.... och jag har förvarnat om det.... hm....

Nej, nu får vi tänka positivt här och hoppas och tro på det bästa! Kram på er alla därute ♥

Ingen ordning idag

Oj, vilken dag det här blev... på många olika sätt....! Utbrottigt, omtumlande och överraskande! Idag korsades min väg av en person jag inte träffat på hur många år som helst, inte sen jag var liten. Jag blir så fascinerad över hur olika livet blir för oss alla och vilken "resa" man får vara med om. Men jag tror jag tar det i morgon - är alldeles för trött för att göra ett långt inlägg just nu. Dagen har varit lite ansträngande eftersom Turbo är lite labil och sen detta sammanträffande med en person på nätet som hittade mig.... Nä, det får nog bli ett längre inlägg i morgon i stället. Kom just på att jag behöver nog leta på kudden om jag ska vara någorlunda pigg i morgon när det är dags för ytterligare ett möte med rektorn och skolpersonal - har tappat räkningen på alla såna möten vi springer på, men kampen går vidare....

Godnattens på er och kram till alla som vill ha ♥

Oro inför skolstart

Utbrott i fredags morse innan jag lämnade Turbo på korttids över helgen och det första som händer när vi hämtar honom i eftermiddag är.... just det, utbrott. Utbrottet i em gick över på nån minut och innan vi lämnat parkeringen på korttids så var han glad igen. Jag och mannen är fulladdade i våra batterier efter helgen, så då går det lättare att bemöta honom. Och det var inget allvarligt utan det gick lätt att åtgärda det som orsakade utbrottet.

Korttidspersonalen Mt och T märker också att det är nåt under ytan hos Turbo som ligger och vibrerar, han får lättare utbrott. Ett utbrott hade det varit på korttids också och det är ovanligt nu för tiden. Skolstarten ligger väl och pyr i honom, inte konstigt alls. Hoppas, hoppas så att det ska funka i skolan från början. Jag hoppas på att kemierna ska stämma mellan honom och personalen så inkörningen ska gå relativt smärtfritt. Kan vi få ha sån tur, tro?? Vi får se vad som händer och hur det går. På onsdag börjar skolan....

Denna helgen har varit helt underbar! Jag och mannen har inte varit hemma så värst mycket, men vi har ändå kopplat av och haft det bra. Jag vet att jag inte klarar att flänga så här hur mycket som helst, men det är svårt med balansen där... Iaf, vi var iväg och grillade på fredagskvällen. Det hade regnat i stort sett hela dan men på kvällen klarnade det upp så vi hade det riktigt härligt! God mat och trevligt umgänge - kunde knappast bli bättre!

När vi åkte hem senare på kvällen/natten så låg dimman tät över samhället. Tyvärr hade vi inte ro i kroppen att stanna och fota ordentligt, vi var för trötta för det. Missade några bilder där :(

Igår (lörd) träffade vi lite vänner igen på förmiddagen. På eftermiddagen och kvällen tog vi en långtur på cykel. Hade med oss lite småfika och stannade och fyllde på energidepåerna. Cyklade bl a över ett berg mellan ett par samhällen så det kostade på en del.

En mysig och härlig dag och kväll hade vi iaf och vi har fått ladda våra batterier på lite olika sätt. Idag (sönd) har vi också varit iväg lite på förmiddagen och kom hem lagom så vi hann äta middag innan vi hämtade Turbo på korttids. Och så var den helgen slut! Mycket innehåll och som sagt, lite balans på det hela så blir det bra. Men det där med balans är svårt...

Ikväll vill Turbo vara uppe läääänge och se på OS-avslutningen. Jag är inte så pigg på detta - hade inte tänkt vara uppe så länge själv heller. Turbo säger att det händer bara vart 4:de år och det har han ju rätt i. Sen vill han diskutera det han sett med Mt i morgon på korttids.... hm.... vi får se hur det blir. Känner inte riktigt för att ha en trött son mitt i all oro som tydligen finns i hans kropp för tillfället.

Ha en go´ kväll allesammans ♥