Hjärnturbulens

Så härligt det är med personalmöten! De ger så mycket och det driver assistansen vidare framåt. Glömde ju att skriva en del om det i förra inlägget där jag berörde vårt senaste personalmöte med assistenterna. På det mötet delade vi bl a upp lite olika uppgifter att sköta, i Turbos lägenhet. Tanken är ju att vi föräldrar ska slussas ut mer och mer från allt. Ett nytt schema för städning iordningställs efter det mötet och det ska väl börja flyta på mer och mer framöver. Om ni visste hur skönt det är att inte ha allt liggandes över oss föräldrar hela tiden! Underbart att vi har kommit så långt nu!

Vilka dagar vi haft här, det senaste. Jag har haft vissa saker som cirkulerat i min hjärna de senaste veckorna. Ju närmare ett avgörande vi kommit, desto jobbigare har det blivit. Vilka vändningar livet tar ibland. Ibland blir det tydligen ett skutt åt ett håll som man inte i sin vildaste fantasi hade kunnat räkna med. Många tankar och funderingar har både jag och mannen haft det senaste här.

Allt resulterade i ett akutmöte med "lillebror" i förrgår. Jag och mannen blåste in till stan och tog ett möte med honom. Det ledde fram till att vi tog något litet steg framåt, men glad att det gick framåt iaf.

Igår genomförde vi ett längre, inplanerat möte med "lillebror" och en till. En riktig nervpärs innan mötet, och huvudet var rejält ansträngt efter det där. Som väl var så kunde jag och "lillebror" ta ett snack över en kopp kaffe/te efteråt och det betydde väldigt mycket. Mannen var tyvärr tvungen att rusa vidare till nästa möte.

I morse när jag vaknade hade jag en enormt skön känsla i kroppen (och det var nog inte bara jag som kände så)! Visste ju inte hur jag skulle känna så här dagen efter det avgörande mötet igår, men det känns hur bra som helst även om jag och mannen chansar lite.. Nu får framtiden utvisa om vi chansat rätt.

Ja, ja, en parentes härinne kanske, men inte för mig, mannen och "lillebror" - detta var någonting stort och allvarligt för oss alla. Haha, nu kan nog detta inte bli mer sammanflätat och komplicerat än vad det är, men det känns bra iaf! 😏 Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen - jag har världens bästa man och världens bästa "lillebror"! 💗 💚

Till på köpet - mitt i all press som varit, så märkte Turbo av min "hemliga" sjukdom för första gången igår. Just den dagen då vi stod inför det pressande mötet så jag var inte riktigt redo för att ta upp det med Turbo. Jag var liksom inte på humör. Och eftersom jag inte vill att han ska bli orolig, så kröp jag undan ämnet och lyckades skämta bort det på ett sätt så han inte förstod allvaret i det hela. Så länge det går att undvika allvaret så tänker jag försöka med det när det gäller Turbo. Han behöver inte få en massa onödiga och oroande tankar.

Usch, allt på samma gång här, men nu hoppas jag det lugnar ner sig lite. Det är ett under att jag inte fått en massa nässelfeber under dessa senaste veckor...
Nej, nu ser vi fram emot helgen och vi hoppas på att den ska bli väldigt lyckad!
Kram på er alla därute 💗