tisdag 30 oktober 2012

Kämpar på

Nu tar vi en dag i taget i vårt hem. Mannen fick världens bakslag igår och kom knappt upp ifrån soffan på kvällen. Men efter så där en timme ungefär så var han uppe på fötterna, fast bara tillfälligt. Det ska väl så småningom bli bättre även om det inte blir just idag!

Får väl se hur länge jag håller ångan uppe... Först försöker jag peppa personalen på jobbet om att det löser sig om vi slår våra kloka huvuden ihop, och när jag kommer hem får jag försöka peppa mannen så han håller humöret uppe när han hänger som en trasa. Sen får jag försöka hålla Turbo så mycket som möjligt i de normala rutinerna som det bara går. Men visst märks det en aning att han är påverkad. Lite av harmonin är borta, men inte så det är katastrof. Hyfsat lugnt är det iaf och det hoppas jag att det fortsätter så, annars blir det för tungt för mig om han ska hamna i en svacka mitt i allt det andra.




Men det är inte alls konstigt att han blir påverkad. Turbo är inte van att se sin pappa så dålig som han är nu. Han är van att pappa är i farten och fixar och donar och löser problem och allt vad det nu är. Nu är han som ett paket som inte tar sig många meter....

Nähä, vardagssysslorna kallar på mig.... Kram ♥

1 kommentar:

Annelie L sa...

Ibland får man alldeles för mycket att klara av, men på något vis går det. Det värsta är när det är över, då känner man hur trött man egentligen är.
Jag önskar att du snart får lite avlastning så att du inte går in i väggen efter den här tuffa perioden.
Stor och varm kram till dig , du kan vara stolt över allt du klarar av. <3