tisdag 9 januari 2018

Strulvecka

Det slog mig när jag läste igenom bloggen för att skriva årskrönikan, att korttids har strulat otroligt mycket under året. Det har mest varit internet-strul, men också annat som inte varit tillräckligt anpassat för Turbo. Just nu är det strul med att Turbo har andra läggtider än vad personalen har vakentid att jobba... Allt strul har tagit mycket energi från oss föräldrar och det känns väldigt tråkigt eftersom vi behöver den energin så väl. Men, men, vi får se vart det slutar. Just nu är vi ju mitt uppe i ett av strulen och jag/vi vill bara ha det lugnt med den avlastningen vi så väl behöver.



Förra veckan skulle jag börja jobba som vanligt igen på firman, efter min 2,5 månader långa time-out. Den veckan blev ingen höjdare! En assistent behövde på kort varsel vara ledig en långdag då jag eg skulle jobba, men jag tog assistanspasset i stället då. Jag gav järnet som assistent, och halkade samtidigt efter massor på det andra jobbet.

Dessutom var jag uppe nattetid ett par av nätterna med Turbo då det krånglade och det blev utbrott. När vi väl hade en assistent här en natt förra veckan och jag visste att jag skulle få sova, så kunde inte min kropp varva ner så det gick att sova. Suuurt! 😫

Torsdagkvällen fick jag och mannen iaf komma iväg och träffa lite vänner och det gav sååå mycket! Assistans på hemmaplan och då funkade det för oss att komma iväg tillsammans. Här två härliga systrar! 💕



På fredagen kom jag äntligen iväg till jobbet och tänkte mig en lång och skön jobbardag. Vet ni vad som händer?? Jo, korttids strular igen, men denna gången med att det inte kommit någon personal som kunde ta emot Turbo när han skulle lämnas av assistenten!! En bokningsmiss låg bakom denna incident. En massa telefonsamtal och sms hit och dit innan någon visste vad vi skulle göra. Resultatet blev iaf att assistenten fick vända hem igen med Turbo. In med packningen och allt, och försöka få Turbo att acceptera den plötsliga förändringen som blev. Turbo fick alltså vara hemma ett dygn, tills nästa personal skulle börja sitt pass på korttids.

Som tur var, så var mannen hemma och kunde ta emot. Ett par stycken utbrott kom senare under helgen av detta, men det är inte konstigt att det blev kaos för stackars Turbo.
Nu är det hyfsat lugnt igen och jag tackar assistent Nisse som fann sig snabbt i situationen och gjorde att det ändå gick så bra som det gick med förändringen!

Kram på er 💗

5 kommentarer:

Nina sa...

Vännen min, jag är orolig för hur ni mår. Måtte det lugna sig innan ni brakar <3

Jag har också tänkt på det, att det strulat väldigt mycket med korttids för er under året. Det blir ju en stress istället för avlastning då :(

När vi väl bestämde oss för att avsluta korttids, blev det mycket lugnare för både oss och Sandra, även om vi saknar och behöver avlastningen. Men det är en större stress när saker o-funkar och bara tar energi. Man behöver ledigheten, och hoppas in i det längsta att man ska få den...

Ni skulle behöva en husvagn att fly till när ni har assistenterna. Måtte ni ha kvar dom åtminstone. Annars har man ju ingen användning av husvagnen, du vet ;)

Måste ju ses på nåt sätt. Saknar så!!!! P&K <3

Annelie L sa...

Det känns som om kortids kanske snart är ett avslutat kapitell... Skulle det fungera med assistent hemma dygnet runt istället, så Turbo får vara hemma i din invanda miljö, eller fungerar inte assistent timmarna till det?
För som Nina skriver, en husvagn på en vinteröppen camping( som finns inte allt för långt från er) skulle kanske kunna vara en tillfällig lösning, så du kunde få koppla av och vila upp dig, så att kroppen kan varva ner.
Kram fina, ta hand om dig ❤️

Trötter sa...

Det är ju grymt hur det krånglar ibland....för ofta.
Jag är orolig för er alla ihop. Vet att jag tänker på er!
Hoppas det hjälper en liten uns.

Tina sa...

Men så rörigt och jobbigt för er alla ! Internet på tösens korttids lyser med sin frånvaro men chefen har lovat att det ska fixa sig nu efter årsskiftet. Sånt måååste bara funka !
Korttids ska vara avlastning, hoppas det ordnar sig för er. Kramar och saknar dig så galet mycket.

strutgumman sa...

Kram Annna