Turbo och Kent tog flyget upp till Stockholm. Jag sitter helst inte på samma plan som dem, så jag och mannen tog tåget upp. När killarna skulle checka in på flyget, så upptäckte man att Turbos fidget spinner låg i handbagaget. Inget man får ta med sig på flygplanet förstås - inte med de spetsarna som är riktigt vassa!!
När de åker fast för en sån här grej, så vill det till att Kent finner sig väl i situationen och att Turbo känner fullständig trygghet med den han har med sig. Fidget spinnern är inget de bara kan kasta (Turbo skulle få spelet då) så den måste förstås tillbaka till bilen. Phu, att hinna det också!! 🏃
Väl ombord så kom de lyckligt iväg och landade i Stockholm efter en stund. Samma kväll skulle vi försöka oss på det omöjliga - att ta med Turbo till globen och se idolfinalen! Jag kan erkänna att jag var rejält skeptisk till detta från början. I hemlighet fixade jag en back-up-plan så storebror Charlie skulle stanna med Turbo på hotellrummet om det krisade och Turbo backade ur innan vi kom iväg till globen. Men vi kom iväg alla fyra!
Vi hade platser bokade som var anpassade till Turbos behov, MEN, när vi kommer fram så blir vi stoppade. Det visar sig att avdelningen där vi har fått platser, den avdelningen har man stängt av! Nu kunde vi hamna var som helst, mitt i nån rad el dyl. Vi som hade platser längst fram på sektionen så Turbo inte skulle ha någon framför sig - suck!
Jag och mannen gick iväg till nån typ av reception för att få andra anpassade platser, medan Kent fick vänta med Turbo i röran. Tur vi är vana att snacka för Turbos skull, så till slut lyckades vi få nya platser utan att ha nån framför oss och heller ingen utanför oss. Det blev kanonplatser! Vi hamnade bakom mixerborden och det blev extra intressant inte minst för Turbo som fick lite teknik att kolla in. 😀
Det se ut som vi sitter på ”plattan”, men vi sitter näst längst ner på läktaren längst bak. Raden längst ner är alltså tom, det går inte att sitta där eftersom mixerborden skymmer sikten helt och hållet. Sååå perfekta platser vi fick till slut, men det var lite svettigt innan allt löste sig. Omändringar och osäkerhet är inget bra läge när man är ute med Turbo.
Här kommer lite blandade bilder från idol-finalen som vi fick uppleva på plats!
När finalen väl var slut, så hade vi förberett Turbo på att vi sitter kvar och väntar tills de flesta lämnat globen så slipper vi trängas. Och vår plan gick hur bra som helst. Vi tog oss ut fint och försiktigt bland de sista då allt lugnat sig. 😊
Morgonen därpå får jag sms från Turbo och jag förstår att det är labilt. Kent och Turbo har sovit lite för länge så Turbo hinner inte i ordning innan frukosten stänger på hotellet. Kent rusar ner och jag hjälper honom att rafsa ihop frukost till dem, som de kan äta på rummet. Allt löser sig förstås, men det är små incidenter som lägger sig på hög i Turbo.
Mitt på dagen hade vi bestämt träff med storebror Charlie och ett av våra barnbarn. Vi käkade på ett lite lugnare ställe i ett litet köpcentrum.
Allt gick bra, men mot slutet så kom Turbo fram till mig och sa att han ville därifrån direkt. Då blev det för mycket för honom. Fantastiskt bra gjort att han kunde säga ifrån själv, innan det blev utbrott av det. Turbo och Kent tog sig tillbaka med tunnelbana till rummet, sen blev det rumsmys för dem en stund. Jag löste av Kent på em så han och mannen fick lite slappatid för sig själva och jag fick mysa med Turbo.
När mannen var ute och gick på fm, så stötte han ihop med ett par släktingar som också varit på idolfinalen. Vi bestämde att vi skulle gå ut och käka tillsammans på kvällen. Inget som Turbo följde med på förstås, han behövde lugn och ro så han och Kent var kvar på rummet resten av dagen och kvällen. Jag och mannen fick en trevlig kväll ute.
Dagen efter var det dags för hemresa. Jag och mannen tog tåget och Kent och Turbo tog flyget igen. Vad tror ni händer denna gången då. Jo, Turbo fastnar i kontrollen där de tar stickprov för drogtest!! Ja, men det är väl lika bra att ta allt på en gång så har vi klarat av det här också. 😜 Med Kent vid sin sida så klarades detta också av.
Som avslutning på resan, ville Turbo att vi skulle stråla samman på Burger King och äta därinne. Vi ifrågasatte verkligen om han skulle klara det, men han ville att vi gjorde det. Men efter att vi ätit upp så kom det ett utbrott därinne. Inte alltför roligt förstås... Väl hemma så lugnade det ner sig, men helt klart behövde det ut lite saker efter resan som såklart var ansträngande för Turbo. Det blev ju många incidenter under resans gång som skulle lösas och det blev förstås extra orosmoment för Turbo. Men med rätt personer omkring sig så gick det ändå så bra det kan gå. En stor eloge till Kent som orkar med såna här dygn - han är inte direkt utvilad efter dessa dygn! Känselspröten är ju ute hela tiden, aldrig slappna av.
Jag brukar alltid skriva en årskrönika och lägga ut på nyårsdagen. I år är den inte skriven än, inte ens påbörjad så vi får väl se när den dyker upp. Nu är f ö min time-out-tid från jobbet slut, så vi får väl se hur mycket tid jag kommer att ha framöver att skriva på. Fokus får först och främst läggas på det viktigaste i vardagen. Tiden jag varit från jobbet har varit nyttig för mig...
Kramar ❤️
1 kommentar:
Intressant läsning!
Så otroligt bra assistent ni har som lotsar Turbo i svåra situationer 👏
Vilken resa! .... Och Globen.... Wow! 🎉
😀❤️
Skicka en kommentar