lördag 9 maj 2015

Letar lösningar och har det skakigt

Just nu är jag ganska stressad. Jag ligger efter på jobbet en hel massa, men är det så konstigt? Det känns som jag inte gör annat än jagar lösningar på den situation vi hamnat i. Det är ju lite akut läge, så det är bara att ta detta i första hand. Jag fick rådet igår av en vänlig person (Berget), att fokusera på en sak i taget... ska försöka med det, men känns svårt eftersom det är flera saker som måste lösas NUU - helst igår! Men jag ska försöka spalta upp det och koncentrera mig på en sak åt gången.

Det är fler än jag och mannen som jagar lösningar. Vår fina LSS-handläggare sliter sitt hår för att få till en bra lösning snabbt. Men det är en helt ny situation som de aldrig hanterat förut så de som är involverade kommer säkert att lära sig mycket på detta ärende. Vad säger lagen? Vad finns det för rättigheter och skyldigheter? Vi blir alla en erfarenhet rikare!
En stor fråga just nu är: vem tar ansvar och vem ska stå för de olika kostnaderna? Det är bara ett par av frågetecknen som finns..... Spännande är det iaf!



Jag vet också att chefen för korttids jagar en lösning på ett annat problem som uppstått där. Yttre omständigheter gör att något radikalt måste ändras. Det senaste dygnet när Turbo var där, blev mindre lyckat och det visar återigen hur svår och känslig han är. Men med anpassning så rättas det säkert till framöver, det gäller bara att hitta en lämplig anpassning.

Denna helgen har vi en skakig helg med Turbo. Han kom ju hem från korttids igår och det dygnet som han hade där sitter kvar i honom. Vi får helt enkelt ligga lågt och sänka allt vad krav heter. Sen får vi plocka fram den där lågaffektiviteten som är så viktig i de här lägena.

Trots allt så hoppas jag att jag under morgondagen ska hinna fila på ett inlägg som innehåller en lång förklaring till vad som är på gång här och vad det där chockbeskedet innebar. Men nu tar vi tag i den fortsatta kvällen här.
Kram för natten ♥


2 kommentarer:

Nina sa...

Åh, vad jag känner igen känslan :( En sak i taget, så gott det går, är dock bästa tipset. Fast inte det lättaste.

Skönt att ni har en LSS-handläggare som försöker hjälpa iaf, för det saknar vi. Jag håller alla tummar jag har för en lösning, likt vår. Det tror jag på.

Styrke- och saknarkramar <3

strutgumman sa...

Kramar från mig också!!