Det händer grejer....

En händelserik dag börjar närma sig sitt slut och jag är lika slut jag! Det tar på krafterna att vara i hetluften och min hjärna börjar strejka, känner jag....

Vi började redan kl 9 idag med ett första möte. Chefen för korttids, personalen där och även LSS-handläggaren var med på mötet. Det blev förstås vidlyftiga diskussioner eftersom det var mycket som skulle behandlas.
För det första letar chefen ett nytt ställe för Turbo att vara på när det gäller korttids. Ytterligare anpassningar måste göras, då det inte funkar så bra längre där han är nu. Ändå har han eget tillhåll tillsammans med en personal. Ja, detta är en känslig kille och det är bara att gilla läget tyvärr och anpassa efter de behov som uppstår. Inte optimalt att byta plats för Turbo, men en nödvändighet som det är nu. Tyvärr, tyvärr.... :(

Ett nytt beslut på korttidsdygn togs av LSS-handläggaren och vi fortsätter med samma antal tills vidare som vi har just nu. Nytt beslut tas varje år och anpassas efter de behov vi har i familjen. Det har alltid fungerat bra för oss och vi har tillgodosetts efter våra önskemål. Det är vi så klart otroligt tacksamma för eftersom det betyder att vi överlever ett tag till.

Sen kom vi förstås in på den situation som råder med beslut om att det inte blir ett elfte år för Turbo i grundskolan. Vi spånade vidare på en tilltänkt plan från vår sida. När vi satt där kom mannen på en idé om hur man skulle kunna lägga upp det så vår plan för Turbo ska fungera – ett helt nytt koncept och en helt ny tankebana, men fortfarande med samma mål i sikte. Men det svåraste kommer nog att bli att få någon inom kommunen att ta på sig ansvaret och även kostnaden.

Vi funderar vidare förstås och senare på dagen när jag och mannen pratade, så kläckte jag idén att man kanske skulle gå på kommunchefen direkt! Högsta hönset och inte blanda in underordnade chefer som inte tar på sig ärendet utan bara bollar vidare till någon annan chef.... Vet inte vad som blir bäst.... får kolla lite vad LSS-handläggaren tycker, eftersom hon ändå är spindeln i nätet.

Sen har det varit fullt upp med ett par andra möten på jobbet m m, som jag var tvungen att ta. Men på em kändes det som min hjärna inte alls ville vara med längre. Otäckt, men jag bara måste orka lite till!

Något positivt som jag kände idag, var iaf när den relativt nye assistent Erik gled in här idag när Turbo kommit hem från skolan. Det var så härligt att se och höra hur Erik slinker in här och allt bara flyter på. Turbo och Erik konverserar naturligt och på direkten. Ändå är han ju ganska ny här. Visst är det duktiga killar vi har som assistenter!! Skönt med något positivt mitt i allt vi har omkring oss just nu!

På kvällen, precis när Erik skulle åka härifrån, ringde en man från kommunen. Han ville ställa några frågor ang vår ansökan om bostadsanpassning. Han var inte så säker på att han fattat rätt - det var ju liksom lite ovanligt ärende.... Vi börjar bli vana nu - många i kommunen sliter sitt hår just nu pga detta ovanliga "fall". Livet blir lite mer spännande när man inte följer den vanliga mallen, eller hur?!?

Nähä, det får bli allt för idag. Nu är hjärnan superduperöverbelastad och behöver en kudde. Därför får det här inlägget bli lite kalt på bilder, vilket jag inte gillar, men så får det bli. Inom kort ska jag också förklara lite mer vad som är vår plan för Turbo.
Kram, kram ♥