Fortsatt terror

Har ingen lust att blogga idag, men jag försöker väl ändå så får vi se hur mycket skrivet det blir.
Veckan rullar på och vi (eller jag, ska jag väl säga) samlade energi i helgen som gjorde gott. Känner mig pigg och alert. Mannen åkte ju på det som Turbo fick innan helgen och känner sig risig, men hankar sig fram ändå.

För att spinna vidare på mitt senaste inlägg där jag bl a tog upp att vi är så tacksamma för den personal som finns runt Turbo, så beror vår gladhet på att vi vet hur det ser ut när det inte funkar. Motsatserna är som natt och dag och mer därtill. Fungerar det inte mellan Turbo och personalen i fråga om bemötande och/eller kemi, så blir vardagen ohållbar. När man som vi varit med om långa perioder emellanåt, då det inte alls fungerat och allt har rasat, då är det inte svårt att hoppa av glädje när det fungerar bra som det gör nu. Kanske är det svårt att förstå för oinsatta....?!

Igår var det dags för Kent att assistera här igen och vi konfererade lite innan han kom om hur jag skulle lägga upp min "terrorisering". Jag skulle ju fortsätta att "terrorisera" honom och Turbo genom att vara hemma ett tag i början på passet. Kent är ju beredd att ta utbrott från Turbos sida, så igår gick jag "all in"! Jag stängde in mig i köket och satte på Spotify i mobilen och ploppade in hörlurar i öronen. Då hörde jag ingenting av vad som hände på andra sidan dörren - jag hade noll koll och lämnade rodret helt och hållet till Kent. Så gott det var! Och jag bekymrade mig inte ens! Full tillit till assistenten.

Jag hade förberett Turbo på vad jag skulle syssla med eftersom det dels kunde lukta lite och dels blev det liiiite brötigt på slutet. Jag började med att göra müsli i ugnen och det doftar ganska mycket. Numera gör jag min egen müsli pga min allergi. Nu vet jag ju att Turbo gillar den doften, så det var inget som störde på det sättet.

När tiden för mig höll på att gå ut, så var det dags att packa ut lite återvinning till bilen. Då låter det en del och det hade jag förberett Turbo på så han inte skulle överraskad av det.

Det fungerade, men jag både såg och hörde på honom att han inte var glad åt mitt påhitt. Men för mig var det helt underbart att få göra lite vardagliga saker här hemma och utnyttja ca 1,5 timme igen på det sättet. Detta blev en liten försmak på hur det skulle kunna vara att få vara hemma all tid som utomstående assistenter jobbar med Turbo. Men vägen dit är lång - det är säkerligen bara en bostadsanpassning som kan göra så det fungerar fullt ut.

Men iaf.... Turbo hade en lapp framför sig där tiden stod som jag skulle avvika från hemmet. Där fanns också en lapp med det jag skulle göra, så jag tyckte att han var väl förberedd.

Nu blir det ett avbrott i testandet på ett tag. Nästa gång Kent kommer, har han en ny kille med sig som vi ska slussa in och då är det inte läge att utmana Turbo med sånt som stör honom. Den nya killen och Turbo måste få en så bra start som möjligt, annars blir det inte bra i slutänden.
Tyvärr dröjer det ett par veckor tills inslussningen drar igång, men bättre sent än aldrig. Jag hoppas allt blir bra så småningom och det blir det säkert!

Det var det om detta...
Tyvärr känns Turbo aningen labil idag. Jag har ingen aning om varför. Får nog ta och kolla med assistenten som jobbat på skolan idag om det varit något speciellt där. Nu hoppas jag vi slipper utbrott här, men jag tänker lämna hemmet för några timmar strax så mannen får hålla i trådarna i stället. Sen får jag se hur läget är när jag kommer hem.

Ha nu en trevlig kväll allesammans och kram på er! ♥