söndag 15 september 2013

Saknad kod = utbrott

Det är spännande tider här! Ska jag få iväg Turbo till skolan i morgon eller inte - ja det är den stora frågan! Jag hoppas på det, men jag är inte så säker på att jag lyckas.... Turbo vill inte gå förrän vi haft ett möte på skolan, men jag har pratat i telefonen i kväll med den personen han hakat upp sig på. Tyvärr är det ingen av oss som har en aning om vad det är för detalj han stör sig på. För att det är en liten detalj, det är jag övertygad om.




Turbo har yttrat två meningar om vad det är för fel, varav den ena är att personen är dum i huvet. Genom att jag hört en sån mening så kan jag utläsa att personen har sagt, gjort eller bemött på "fel" sätt - alltså fel för Turbo. Om det är en engångsföreteelse eller om det upprepar sig, det vet vi inte. Att Turbo är väldigt känslig för detaljer, det har vi konstaterat förut så det är inget lätt detektivarbete eftersom det kan vara något som bara ett mycket vältränat öga kan se och förstå.

Får jag iväg Turbo i morgon så märks det sen om det blivit bättre för honom under dagen. Personen det gäller ska försöka "backa" och ligga lite lågt och verkligen ha känselspröten ute. Sen får vi utvärdera hur det gått.


Ett utbrott hade vi här igår (lörd) och det visar också hur känslig Turbo är. Det kom en lastbil som stannade på gatan precis utanför vår tomt. På flaket hade han en skrotbil som lastades av och sattes på tomten mitt emot oss.




Det räckte för att Turbo skulle flyga i taket. Nån möbel fick sig en åktur och lite annat smått och gott, men det fick ha sin gång - inte mycket annat att göra än att försöka lugna honom.

I samband med detta kan jag redogöra för ett annat utbrott, ett utbrott som korttidspersonalen Tom fick känna av i helgen när Turbo var på korttids. Detta utbrott visar hur oerhört svårt Turbo har att förmedla sina känslor på rätt sätt och kommunicera. De har som vana under helgen att gå till Ica och sen förbi pizzerian och hämta pizza. Sen går de tillbaka till korttids för att äta och mysa. Det är en liten lagom promenad som inte alls är lång. Men ibland vill inte Turbo gå, men de lyckas ändå få med honom. Det är ju bra om han rör på sig emellanåt..... Tom gjorde precis som vi skulle ha gjort - han stod på sig och tyckte Turbo skulle gå med. Backar man i ett sånt här läge så riskerar man att det blir en vana för Turbo att inte behöva gå med, då får man aldrig med honom igen. MEN, denna gången blev det ett utbrott så Tom fick ducka för flygande grejer! Ingen förklaring kom....




Dagen efter fick Tom av en händelse en förklaring. Han upptäckte att Turbo hade två rejäla sår på tårna! (Turbo hade själv orsakat såren.) Det blödde och gjorde säkert rejält ont. Klart att inte Turbo ville sätta på sig skor och gå ut och gå! Men hur ska man veta?? Om man får reda på orsaken så tvingar man naturligtvis inte ut Turbo på promenad i det läget. Men om man bara tror att det är "lathet" eller vanligt "orkar inte" så försöker man naturligtvis att få med honom.

Tänk vad några förklarande ord skulle kunna rädda Turbo från utbrott många gånger. Jag önskar jag kunde ge honom koden till att använda ord i stället. Man känner sig väldigt maktlös - hur förmedlar man koden så han förstår och kan använda sig av den??

Nu sover vi på saken och hoppas på en bra morgondag!
Kram, kram ♥

3 kommentarer:

mamma z sa...

Goa fina. Ja det är inte lätt alla gånger att veta. Ändå har jag 2 verbala killar som kan säga efter ett utbrott vad som gick f el.
Sönderslagna saker börjar bli mer och mer här nu igen men de kan alltid berätta vad det är.. säkert det som skiljer As och autism en del kan jag tänka mig..

Kram kram och hoppas ni reder ut det!

Nina sa...

Ojoj, så svårt han har, kraken :( Och vad maktlösa ni måste känna er emellanåt.

Sandra kan oftast förklara, faktiskt. Trots att hon är på en ganska mycket lägre nivå än Turbo.. (Man måste ju vara lyhörd och tolka rätt, men hon kan få ut känslorna, för det mesta) Så det stämmer ju inte riktigt då, som mamma z gissar, att det har med skillnaden på AS och autism att göra, även om Sandra inte alltid får fram precis vad som felar eller om hon har ont och vart.

Hon har också lite lättare än Turbo för att uttrycka om nåt är fel. Det är inte alltid vi förstår vad det är för det, men hon brukar iaf kunna säga hur hon själv uppfattar och känner. Det gör ju detektivarbetet betydligt enklare...

Hoppas ni kommer underfund med vad det kan vara så lugnet återvänder.

Kramar om!
Nina

Anonym sa...

funderar, kan kbt vara något? kbt med en autism tutch på det hela? jag hade ofta utbrott när jag var yngre och bodde hemma och mådde dåligt. kunde ju förmedla mig men oftast ingen som lyssnade. som vuxen gick jag i kbt och där fick jag berarbetta allt jobbigt runt mig och så fick jag tillgång till risperdal som funkar utmärkt för mig. ett tips att testa den lugnar väldigt mycket. är ju även bipolär och vissa schitsofrena drag