Ett break

Nu gör jag alltså något jag aldrig gjort tidigare. Jag tar en time out under en veckas tid, så gott det nu går. Jag tänkte ge min kropp en chans till fullständig återhämtning för det är verkligen på tiden. Både jag och mannen insåg det under veckan som gått, att det verkligen är ett nödvändigt beslut. Jag kan inte lämna min mamma-roll förstås, men hoppas ändå på en lugn vecka. Mannen tar över rodret på hemmaplan, med hjälp av våra fina assistenter också förstås. 

Tyvärr har det uppstått ett bekymmer med Turbo, så jag kan inte helt koppla bort. Men återigen - så skönt att ha Kent att bolla även detta bekymmer med. Både jag och mannen blev lite skärrade igår, men även om det ligger lite utanför det vanliga så har Kent livserfarenhet av ämnet så han kunde förklara lite djupare hur det brukar funka. Mannen får förstås lägga i en högre växel den kommande veckan, så får vi se om läget har förbättrats när jag kommer hem igen. 

Turbo och mannen har nyss skjutsat och lämnat av mig. Jag befinner mig inte så speciellt långt hemifrån, bara ca 5-10 mil bort, i en lägenhet ett par kvarter från en sjö. Lägenheten finns i ett samhälle som inte ens har en riktig affär, jag har ingen bil med mig - bara en cykel, jag känner inte en kotte (förutom den som tillfälligt och mycket snällt flyttat ut ur lägenheten för min skull), jag har inte tagit med mig nån jobbdator, jag har inte tagit med mig tvätt eller annat att stöka med... så jag har bara att vila och slå dank - finns inget annat att göra. Det enda jag har med mig är det som får vara min bästa följeslagare just nu - kameran!! 

Men något ska jag väl hitta på, jag har mina planer för jag tänker inte ligga på soffan och titta i taket hela dagarna. Några lagoma utflykter får det bli. Men jag tänker bara göra sånt som GER mig energi, allt som TAR energi lägger jag åt sidan. Jag känner mig väldigt tacksam för att jag kan göra så här just nu - tacksam mot dem som gör det möjligt för mig: mannen, "lillebror", assistenter (speciellt Nisse denna veckan) och arbetskamrater - alla ni uppoffrar er på ett eller annat sätt under MIN vecka. 

TACK! ❤️💚❤️

En liten fundering har jag haft på om jag t o m skulle låta bli sociala medier under denna veckan, vi får se hur jag gör. Men jag vill iaf lägga ut lite ögonblicksinlägg här på bloggen. Kanske bara en bild för stunden eller kanske någon text. Häng med så visar det sig vad det blir av det hela. 

Kramar ❤️

Förbereder beslutet....

..... jag tagit, så jag kan verkställa det på bästa möjliga sätt. Stor hjälp på vägen har jag fått av både mannen och "lillebror". Är otroligt tacksam för det! 😊

(Nej, det är absolut ingen cykeltävling jag ska ut på!)

Nu är det bara resten kvar.....  men tyvärr finns det några orosmoment som ligger över mig just nu och som kommit de senaste dygnen.... Fortsättning följer! 

Kram ❤️ 

Skola? och näring?

Några rader ska jag försöka skriva här även om jag inte är på topp och har inte varit det de senaste dagarna. Men, men....

Igår hade vi iaf ett litet skolmöte med rektor och en lärare på gymnasiet. Turbo hamnade ju "mellan stolarna" under hela förra terminen och hade därmed inte en enda lektion då. Men inga hard feelings omkring det från något håll, så nu inleder vi en ny diskussion om hur vi ska gå till väga under detta läsår. Skola eller inte skola för Turbo.... Och när jag skriver skola, så är det nån lektion i veckan vi pratar om - inte skola som man vanligtvis menar, med lektioner hela dagarna. Turbo går sin egen väg och både vi och skolan låter honom göra det. Väldigt Turbo-anpassat får det vara om vi ens ska försöka detta läsår.

Måste rikta ett tack till assistent Nisse som dök upp på mötet med väldigt kort varsel. Betydelsefullt att ha en assistent med och som är insatt helt och hållet i hur Turbo fungerar även i "skolmiljö".
En ny träff blir det redan i morgon för att ta snacket vidare ett steg till. Sen får vi se....

Jag diskuterade saken med Turbo ikväll för att ta reda på hur han innerst inne tänker och funderar om det här. Ska vi satsa på något så får det vara för att han vill och inte för att någon annan tycker att det ska vara så.

Nu till något helt annat.
Jag är lite glad idag för jag har lyckats få i Turbo lite mer än en halv näringsdryck idag! Det är alltid svårt med nya saker, nya smaker och nya konsistenser. Men det finns just nu ett behov av att han får i sig nån näringsdryck emellanåt. Jag köpte på apoteket idag och det var skönt att se att han iaf ville smaka. Ibland är det omöjligt att få honom att ens smaka på nya saker. Bara att hoppas på att han vill ha den fler gånger framöver.

Med tanke på lite olika omständigheter som råder här just nu, så inser både jag och mannen att mitt beslut som jag skrev om i förra inlägget är heeeelt rätt beslut! Det är bara några få dagar kvar tills jag skriver ut här vad det gäller. Ha tålamod!

Kram, kram 💗

Bra kämpat!!

En rapport om avslutet på resan måste ju till här för att den ska vara fullbordad. Ett flyg hem väntade för killarna. Lite orolig var jag väl över hur det skulle gå nu när Turbo kämpat och ansträngt sig under flera dygn och tröttheten kommer över honom. Men flygresan hem gick väldigt bra den med, så den här provresan blev helt otroligt lyckad! Jag fick en bild skickad via sms från Kent precis efter att de landat - gissa om de båda ser trötta ut på bilden?!? Men sååå nöjda och glada!

Fantastiskt bra kämpat av både Turbo och Kent! En stor eloge till Kent som har gjort ett megajobb som fixat och förberett med Turbo så de klarade resan utan större incidenter. Det är inte lätt att ligga steget före under så här många dygn och hålla Turbo trygg i alla situationer som dyker upp, men Kent har fixat det kanonbra.

Jag måste också rikta ett stort Tack till alla ni fina läsare som "var med" på resan och hejade och gladde er med oss! Underbart med ert engagemang, det värmer i hjärtat för resan var verkligen en stor milstolpe hos oss! 💜

Väl hemma igen så märkte vi att harmonin hos Turbo försvann. Vi hade lite olika teorier om vad som låg bakom, men jag var lite tveksam och behövde vara lite detektiv. Ett ritprat fick det bli och jag tog det vid ett tillfälle då vi var ute och åkte en runda med bilen. Och mycket riktigt - mannen hade rätt om vad det var som tryckte Turbo. Ska redogöra mer för vad det är, men här är det vi vuxna omkring honom som får ta på oss skulden. Det visar också hur övertydlig man måste vara med honom och inte tro att saker går in hos honom bara för att man får ett svar. Återkommer som sagt ang detta.

Jag ska också skriva mer om den här helgen som gått, för den hade lite blandat innehåll. Jag har bl a gått och funderat och grubblat på en sak ett tag och nu har jag beslutat att jag ska göra något jag aldrig gjort innan. Känner att det är en nödvändighet just nu. Så jag chockade min man lite igår kväll 😉, jag har inte velat säga något innan jag funderat klart och verkligen bestämt mig. Men vet ni - jag har världens bästa man som förstod mitt beslut mycket väl även om det ställer till det en del för honom! 💓 Återkommer om detta också inom kort, för det är ganska snabba puckar som gäller.

Kram på er 💗

Äventyret fortsätter

Äventyret går vidare och det är helt fantastiskt att få uppleva det som händer nu! Jag skulle ju rapportera om hur det går och här kommer det i lite korta drag med en del bilder. 

Efter att Turbo och Kent landat i Stockholm på tisdagen och de hunnit ta sig in till stan och fått lite käk i sig, så träffade jag och mannen dem i en gatukorsning så vi fick kramas lite och säga hej. Jag och mannen hade alltså tagit bilen till Stockholm så vi finns som en liten back-up om det av någon anledning skulle behövas. Efter kram och hej och några meningar, så skildes vi åt - det kändes lugnast för Turbo att få vara ensam med Kent utan att ha extra många vuxna omkring sig. 

På onsdagen blev det lite håll-i-gång på olika håll. Kent och Turbo åkte iväg till Kaknästornet på fm. Turbo ville gärna visa stället för Kent. 😊 Efter Kaknästornet mötte mannen upp dem för att gå på Skansen alla tre. 

Under tiden drog jag iväg ensam en bra bit för att stråla samman med några andra mammor i liknande sits som jag. Vi är några tjejer i diagnoslandet som försöker träffas emellanåt, men det är inte helt lätt att vi lyckas komma loss alla samtidigt när vi lever de liv vi lever. Men i onsdags fick vi till det! Underbart! Tack go'tjejer för tjöt, kramar, pussar och skratt! 💕

När jag sen kom tillbaka till storstan så strålade vi samman alla fyra - Turbo, Kent, mannen och jag. Turbo ville spela snooker med mannen och jag och Kent skulle titta på. Här lyser gamla invanda rutiner igenom. När mannen och Turbo åker till Stockholm på egen hand så är det tradition att de spelar snooker. Därav ville han spela med sin pappa även denna gången. 😊

Efter matchen (som f ö vanns av Turbo! 🏆👍), var Turbo med på noterna att vi skulle sätta oss alla fyra nånstans där det gick att få något i sig. Vissa av oss var väääääldigt hungriga vid det laget. Där satt vi en bra stund och hade trevligt, men naturligtvis anpassade vi allt efter Turbos behov. Detta är hans resa. Här är en till bild som osuddad visar en äkta glädje mellan dessa båda killar. 

Vi skildes åt efter det där myset, och träffades igen på torsdagen (igår) för att kika upp till Charlie och hans familj. Här är det extra ansträngande för Turbo när det blir så många och dessutom nytillskott och småbarn runt honom. Men allt gick såååå bra! Turbo hade förstås Rubik's kub med sig som han tog fram vid behov. 

Sen tog vi en paus från varandra under några timmar så Turbo fick vila sig från alla intryck. Han och Kent vilade sig lite på hotellrummet och jag och mannen drog iväg på vårt håll. 

Jag, mannen, Kent, Turbo, vår äldste son Charlie och hans tvååring, strålade samman igen på em för att äta lite tillsammans. Här var jag lite orolig för hur det skulle vara med orken för Turbo efter allt han varit med om de senaste dygnen. Men med anpassning igen, så funkade det jättebra! 

Det var den dagen också. Vid en tunnelbanestation så skildes vi åt med lite kramar efter en mycket lyckad dag. Det var dags för Turbo och Kent att vara ensamma resten av kvällen för att samla lite välbehövlig energi. 

Men oj, vilken resa detta är! Nu är det bara resten kvar.... Mera tankar och reflektioner kommer här sen från mig, men jag kan väl iaf säga så mycket som att "Vilket enormt MEGAJOBB Kent gör med Turbo dessa dygn!" Och som mannen sa igår kväll, att Kent är ett unikum för Turbo. Men som sagt - än är det lite kvar....

Kram! ❤️

Landvetter - Arlanda 💚

Oj, oj, vilken dag! Jag kommer nog antingen att somna ovaggad ikväll eller också blir det så att kroppen inte kommer ner i varv efter den här spännande och känslomässigt omtumlande dagen. Idag var alltså den stora dagen då Kent och Turbo skulle ge sig ut på sin prova-på-flygtur. Denna bilden fick jag av Kent via sms strax innan de skulle lyfta med planet. 

Alltså - detta är så stort så ni anar inte!! Och känslan i (den osuddade) bilden - sååå mycket glädje och stolthet och lycka från dem båda! Wow, säger jag!! 😍 Grymt bra jobbat! 

Mina känslor idag.... går inte att beskriva! Men heja Turbo och Kent! 💚

Ännu mera känslor blev det under dagen när jag och mannen fick krypa på golvet och leka med tvååriga barnbarnet. ❤️

Och inte nog med det - vi fick också ett första möte med ytterligare ett barnbarn som är ett par veckor gammalt nu! ❤️ Vår äldsta son Charlie och hans fru har alltså fått sitt andra barn. 😊

Dags att varva ner nu för att försöka få lite sömn om en stund. Jag behöver ladda för en till dag med en del känslor, skulle jag tro....

Kram på er! ❤️

Många möten och många tankar

En otroligt hektisk dag hade vi igår. Ett par stora och viktiga möten på förmiddagen avlöste varandra. Jag skriver mer om det här på bloggen inom kort, jag måste bara informera berörda personer innan jag skriver här. Det vore ju tråkigt om de fick läsa sig till besluten här på bloggen! 😉 

Sen var jag också tvungen att pressa in ett snack med "lillebror" mitt i stressen. Jag behövde blåsa ur hjärnan lite, för att kunna släppa vissa saker (och det snacket hade inget med mötena att göra utan det handlade om nåt heeeeelt annat). Det var alltså alldeles för mycket som cirkulerade i min hjärna under gårdagen, skönt att få rensa för att kunna gå vidare med allt vad den här veckan kommer att innehålla. 

Nu ska den här mamman försöka coola ner sig och försöka hålla nerverna i chack!! Hur tror ni det går när Turbo och Kent ska ta sig en flygtur på egen hand?? 🤔😜✈️

Kram på er! 💚