ADHD-medicin.... och skolan igen

Nu har lugnet och harmonin varat tillräckligt länge så i morse tog vi ett utbrott så vi blev försenade till korttids och jobbet. Men nu har man ändå fått samla lite krafter så ett tag ska man väl orka, hoppas jag. Har märkt de senaste dygnen att det är något som inte är riktigt som det ska hos Turbo. Om det är skolstarten eller om det är en förkylning i kroppen som ställer till det vet jag inte riktigt. Eller kanske är det en kombination. Konstigt vore det väl om veckan innan skolstarten var harmonisk, det är ändå ett avbrott från ett långt sommarlov som stundar....

I utbrottet i morse så var det min dammsugare som rök! Alltså, jag tror den funkar men det låg lite lösa delar både här och där och ett av hjulen hittade jag inte i stressen. Men jag hade inte tid att leta under byråar och i vrår eftersom vi blev sena iväg och det var bara att inrikta sig på Turbo så han kunde lugna ner sig och bli färdig nån gång. Jag sitter fortfarande kvar på jobbet men ska väl ta mig hem och leta efter delarna så småningom.

Mt som tog emot på korttids idag fick det säkert lite stökigt åtminstone första timmen innan Turbo landade ordentligt. Dels så var han lite labil och dels så hamnade medicinen i magen precis innan vi åkte så den hade säkert inte hunnit verka. Men bättre sent än aldrig! Här kommer jag osökt in på den debatt som är just nu om att ADHD-medicineringen har ökat markant de senaste åren.... Det var ett inslag i aktuellt häromdagen. Läs gärna HÄR vad som kom fram. Både Läkemedelsverket och Socialstyrelsen har forskat lite mer i det här och ska komma med en utvärdering snart. Hmm.... jag hoppas bara att de som behöver medicinen också kommer att få det i fortsättningen! Var hade vi varit utan medicin?? Vågar inte ens tänka tanken fullt ut! En gång var vi "mellan" två läkare och var utan medicin. Efter en vecka ringde jag så vi fick en akuttid, ingenting fungerade och jag kan säga att idag skulle jag inte orka en hel vecka utan medicin för sonen.

Men jag ska nog poängtera att få är så emot medicin som jag är, ändå resonerar jag som jag gör när det gäller ADHD-medicin. Av egen erfarenhet har jag fått ändra mig radikalt i den här frågan. Vissa klarar sig helt enkelt inte utan medicin. Livet hemma, i skolan och på fritiden skulle inte fungera alls och vi skulle ha en kille som säkert inte haft nåt självförtroende kvar. MEN man ska inte enbart ge medicin!! Det ska vara en kombination av anpassning av miljön, annars blir det fel. Skulle kunna skriva en hel uppsats om detta, men jag stoppar här just nu iaf.

Rektorn ringde upp mig idag igen. Vi har tät kontakt nu och vi måste få till Turbos skolgång så bra som möjligt. Idag gav jag henne lite "bakläxa" så hon skulle jobba vidare på det :) Det är viktigare än någonsin att de nya lärarna får mer kött på benen nu när de ska jobba med dessa elever på resursskolan. Nu har vi sett nog av att personalen inte får rätta verktygen för att orka med det speciella och mycket tuffa jobbet de har. Så UTBILDNING skriker jag fortfarande om att hon måste fixa fram till dem. Utbildning först och främst i detta med sociala berättelser, seriesamtal och bemötande! Men det hade tydligen hamnat lite på sidan om just nu....

Nu ska jag jobba lite till och sen gå hem lite tidigare än vanligt på fredagar. Grillpartaj står på agendan med ett gäng vänner, närmare bestämt tolv stycken. Kan ju bli riktigt nice om det nu slutar att regna ;) Ja, som ni förstår så är det alltså korttidshelg annars hade vi fått stanna hemma från grillfesten.

Kram på er och ha en alla tiders bra helg ♥

Skolfunderingar

Dagarna går och vi närmar oss skolstart. Börjar tycka ordentligt synd om Turbo med tanke på vad som kommer att hända när det gäller personal runt honom. Och ingenting vet han än, men jag är övertygad om att det är bäst för alla parter att inte berätta något än för honom. Skulle han få reda på det nu att läraren Nk ska sluta så hänger allt i tomma luften och inger bara en massa oro i honom, eftersom han inte har lärt känna den som kommer efter Nk.

Om jag förstått saken rätt så kommer Nk att finnas kvar på resursskolan de tre första veckorna iaf och under den tiden får den nya kvinnliga läraren slussas in. Under de futtiga tre veckorna ska hon också suga åt sig allt som bara går om hur Turbo fungerar, vilka situationer han klarar och vad han helst inte ska utsättas för. Hon ska helst suga åt sig så mycket som möjligt om hur man bäst bemöter Turbo i alla situationer och även hur man hanterar honom vid utbrott... inte det lättaste! Men efter dessa tre veckor finns det ingen van personal kvar på resursskolan som kan lotsa dem rätt.... Den enda personal som är kvar av de fyra som anställdes till skolstarten för ett år sen, ska vara med en annan elev på en annan plats. Detta är alltså fina C som tog hand om Turbo så bra under slutet av förra terminen då Nk hade semester.

Turbo pratar om vad han ska göra med personalen när skolan drar igång - roliga saker som han ser fram emot... Får väl hoppas han kommer att se fram emot den nya personalen lika mycket så småningom. Turbo uttryckte iaf häromdan att han tröttnat på sommarlovet nu. Tänk om alla barn resonerade likadant!! Vi har haft tur med honom att han hittills tyckt om skolan och vi hoppas att det kommer att fortsätta så. Allting blir så mycket enklare då.

Korttidsdagarna löper på här fram till skolstarten. Mt och T jobbar varannan dag med Turbo och det fungerar utmärkt. Jag får hem en strålande Turbo varje dag därifrån - härligt! Tyvärr tror jag han har en förkylning på G nu och det påverkar humöret lite. Han tål inte så mycket utan svarar lite småsurt ibland. Jag hoppas det inte blir så farligt utan att det blir en lindrig förkylning som går över snabbt ifall det utvecklas och blir nåt av det.

Mysig tapet på byakrogen!

I eftermiddag har assistent N varit här några timmar. Jag och mannen tog oss en lång cykeltur för det blev faktiskt bättre väder än vad det varit en lång period nu. Vi tog med oss var sin kamera och stannade vid lite vackra ställen. Målet var att ta en fika på en byakrog nio kilometer bort och sen cykla hem igen. Mysigt att koppla av lite på tu man hand igen!

Nu är det hög tid för mig att fixa kvällsbestyren här så jag kommer i säng nån gång idag.... Ses i morrn ♥ Kram ♥

Hoppet ökar igen.... trots allt!

Den första jobbarveckan har dragit igång efter semestern och vi börjar med att strula med arbetstiderna. Vi har inte fått nån vidare bra start när det gäller arbetstiderna, men vad gör man?? Strulet började igår med en personalmiss så det blev inget korttids alls igår. Jag och mannen pusslade lite med tiderna så vi fick jobbat lite båda två en liten del av dagen iaf. Vi gick i skift här. Nu blev jag förvarnad redan i slutet på förra veckan om personalstrulet så jag hade förberett Turbo på att vi kanske skulle få lov att skjuta på första dagen tills idag, tisdag. Det går ju an när man vet om det i förväg så det inte kommer som en chock för honom....

Men idag så blev det som vanligt igen - korttids på förmiddagen medan jag och mannen jobbade. Med viss frånvaro då vi hade ett möte med rektorn och den nyanställda läraren. Spännande värre! Det enda jag visste om personen var könet, ett förnamn och åldern. Både åldern och könet var fel, fel utefter vad man kommit fram till fungerar bäst ihop med Turbo.... De som passat bäst att jobba med honom de senaste åren har varit killar mellan 20 och 35 år.... Detta är en kvinna på 54 år.... hm.... MEN, jag tror och hoppas ändå det kan bli bra!!

Bara det funkar med deras kemier ihop så... Denna kvinnan har själv en 17-årig dotter med Asperger syndrom. Dottern har varit hemmasittare en period och även haft hemundervisning. Läraren vet alltså vad det innebär när det inte fungerar för en elev. Hon vet vad som behövs för att det ska fungera i skolan och hon vet också hur lite som behövs för att det inte ska göra det. Hon har också erfarenhet av hur det kan vara att behöva strida för sitt barns rätt till en bra skolgång. Hon vet hur viktigt det är med anpassning och förberedelse för en sån här elev. Många fördelar alltså, det låter bra och jag hoppas det blir det också!

Nackdelen är väl att hon aldrig jobbat med sociala berättelser eller seriesamtal. Detta är oerhört viktigt att kunna om man ska jobba med Turbo och lyckas nå honom. Jag hoppas att hon kan få hjälp så hon lär sig hantera dessa hjälpmedel på ett bra sätt och hon verkar vara ambitiös och vill få det att fungera så bra som möjligt. Hon är så väl medveten att behoven kan se olika ut hos de här eleverna och hon verkar vilja lyssna och ta lärdom av oss föräldrar och även den lärare som slutar nu, men som lärt känna Turbo bra.

Ja, nu är vi hoppfulla igen! På sikt kan detta bli bra bara de finner varandra och när läraren lärt känna Turbo så pass att hon får fingertoppskänsla för hans behov. Det tar tid förstås och det är vi alla medvetna om. Tycker bara lite synd om Turbo när det byter personal omkring honom så mycket som det gjort det senaste året. De hinner ju inte mer än att lära känna honom så slutar de.... Tryggheten fattas ju då....

Här hemma är det lugnt i eftermiddag (som det varit en längre period nu). Första dagen på korttids har inte bekommit Turbo ett dugg - snacka om att vara fullständigt trygg där!! T jobbade idag för första gången på fyra veckor, men ingen inkörningsperiod behövs för att Turbo ska vara harmonisk. Funkar från dag ETT. Även om det kan kännas ringrostigt för dem båda så finns den så viktiga tryggheten där. Jag njuter för fullt av lugnet och harmonin så länge den varar....

Ha det gott i det eviga regnandet! Kram, kram ♥

Sibirisk katt

Tack för era snälla kommentarer här, blir så glad och uppmuntrad! Så här på sommaren har ju antalet kommentarer minskat drastiskt och det av naturliga skäl, det är så mycket annat som lockar när man är ledig. Men när man får läsa i en kommentar att mitt och andras bloggande om hur det är att leva med NPF är "precis vad jag behöver just nu", då blir jag varm ända in i hjärteroten!! ♥ Så tack fina för den uppmuntran, det sporrar mig till att fortsätta blogga!

Nu är den här dan snart slut och jobbarveckan kör igång i morgon. Det känns som man fått ladda välbehövlig energi och jag har fått vila från utbrott en längre period, härligt! Jag hoppas bara att lugnet får hålla i sig så att den nuvunna energin inte behöver rinna av direkt :/

Idag har det varit stor städdag i vårt hus. Känns som vi städat ut semestern nu ;) Nu får vi återgå till hyfsat bra rutiner igen och ta oss i kragen och försöka vända dygnet rätt igen också. Även Turbo har fått vara uppe alldeles för länge på kvällarna, så nu blir det till att försöka få honom i säng lite tidigare ikväll. Får väl se hur det går....

Jag fick en fråga av mariellejohnsson om våra katter. Jodå, det är raskatter båda två. Det är Sibirisk katt. En helt underbar ras och man kan läsa om dem att det är den rasen som är mest hundlik. Det är faktiskt sant, inte mycket som skiljer.... Anledningen till att vi skaffade just sibirisk katt är att Turbo är allergisk mot katter och just denna rasen sägs vara allergivänlig. Det stämmer iaf på Turbo men inte på alla. Ca 75% av kattallergikerna sägs tåla denna rasen, vi hade tur där att det funkar hos oss! Går Turbo in i ett hem där det finns "vanliga" katter så nyser han och kliar i ögonen, av denna rasen har han aldrig känt något!! De kostar en slant, men det är de värda!

Oswald

Felix har, som jag skrev, kommit tillbaka efter att ha varit borta i aveln i drygt sex månader. Detta blev en lång period, mycket längre än både vi och uppfödaren räknat med. Men så är det när honorna dröjer med löpet och sen kanske det inte tar sig på första försöken heller.... Det mest vanliga är också att honorna kommer till hanen, men det sa vi ifrån från början. Turbo skulle nog inte ha fixat att ha okända katter springande här i flera omgångar. Hade vi vetat i förväg hur detta blev (vilket är en omöjlighet), så hade vi köpt en till katt i stället för att vara fodervärdar, men nu är det gjort och det ska väl fungera så småningom här hemma också.

Felix

Det var en jobbig "inskolningstid" då när vi fick hem Felix som kattunge, i o m att det tog ett tag innan Oswald accepterade nykomlingen. Tjiv, spott, fräs och slagsmål gjorde inte Turbo glad, kan jag säga. Nu får vi gå igenom samma procedur igen eftersom det blir nytt igen för dem. Tyvärr står inte Oswald där och tänker: "Nämen, hej och välkommen hem igen!" till Felix utan nu är det spott och fräs som gäller igen. Hittills har Turbo inte fått utbrott av det, men än har han inte sett nån fajt mellan dem....

Nähä, kvällen fortsätter här, ha en trevlig söndagkväll alla ♥

Förändringar

Dagarna går här och om ett par dagar börjar vi jobba igen efter semestern. Inför varje semester våndas man lite för Turbos skull - sommarlov och semester är ingen riktig hit i Diagnoslandet. Invanda rutiner försvinner och man måste hitta nya rutiner, men det tar ju tid innan det sätter sig ordentligt. Nu har detta sommarlovet och den här semestern ändå flytit på bättre än väntat. Turbo har känts harmonisk och fin så gott som hela lovet, med avbrott för några få dagar bara. Härligt och man blir lika glad varje gång ett lov går hyfsat smärtfritt.

Kontakten med rektorn har fortsatt här under slutet av veckan och vi har pratats vid ett par gånger till. Det är nu klart med vilken lärare som kommer att anställas i stället för fina Nk som nu slutar. Nk och Turbo fann varandra ordentligt mot slutet av förra terminen, men det blir ingen fortsättning på det. I stället kommer en ny personal in i Turbos liv igen... Jag har inte träffat den nya läraren än, men utefter rektorns beskrivning av henne så låter det bra. Om kemin stämmer vet vi ju inte än, det är som ett lotteri varje gång det kommer en ny personal. Bara att hoppas att det ska fungera.

Men nog är man rätt konstig! Ännu en gång känns det hoppfullt... hur många gånger kan man åka mellan hopp och förtvivlan och inte ge upp. Ska väl erkänna att det kännts eländigt nu inför detta personalbyte, men nu lever jag på hoppet igen, hoppet om att detta ändå kan komma att fungera bra för Turbo. Bara det inte skär sig i början, så kan de jobba upp ett förtroende sen. Förtroendet och tryggheten dröjer tyvärr, det byggs inte upp på en kafferast utan det tar många veckor och kanske månader innan det infinner sig. Men än vet inte Turbo nåt om vad som kommer att hända. Anledningen är att vi inte kan berätta att Nk försvinner utan att kunna säga vad han får i stället. Vi kan nog inget säga innan han bekantat sig med den nya och vi ser att det fungerar bra. Annars blir han bara orolig och vi får en massa onödiga utbrott.

Jag kollade ju upp via lite olika nätkontakter och även nåt tips om nån skola i vår omnejd, men tyvärr utan resultat. Mina utlagda krokar bekräftade bara det jag redan hade på känn eller egentligen redan visste, det finns inga lämpliga skolor inom lämpligt avstånd för Turbo. Så nu kör vi på den inslagna vägen och hoppas att det ska bli bra....

Ännu en förändring har vi här på hemmaplan. I torsdags kväll hämtade jag hem Felix, vår ena katt som varit iväg och gjort sitt i aveln i mer än ett halvår. En förändring som kan bli jobbig för Turbo, vi får se hur det går. Felix försvann när han var 10 månader och nu är han 14 månader, det är alltså inte samma katt vi får hem igen. Vi har en bild av hur han var då, men han har utvecklats och varit med om en hel del saker så nu får vi vänja oss vid hur han är nu. Sen ska han tussas ihop med Oswald igen, vilket var en jobbig procedur för Turbo förra gången när Felix kom hem till oss som kattunge. Jag misstänker att två vuxna katter låter sju resor värre än en vuxen och en kattunge.... Detta är jobbigt för Turbo och vi får försöka ordna det så smidigt som möjligt.

Felix får heller inte vistas i hela huset eftersom han varit fertil ett tag och vi är rädda för att han ska börja markera inne. Nu är han nyligen kastrerad och vi får avvakta några veckor tills hormonerna har lagt sig hos honom, då först får han springa runt i huset som han vill. För Turbos skull som är så doftkänslig skulle det inte fungera så bra om det skulle bli nån "olycka" med det. Nu hoppas vi på att allt ska fungera så småningom här, men det kommer att ta sin tid innan det blir normalt här. Än så länge har Turbo tagit det bra, men lite jobbigt att hålla två katter åtskiljda hela tiden.... men jag kan väl säga att Oswald är INTE glad att ha fått hit en inkräktare - oj, vad han morrar och låter!

Nu morrar vi vidare här - ha en bra dag alla ni därute ♥

Länkar vidare

Jag hade tänkt skriva ett inlägg idag om vad som händer här, men klockan gick fort och jag får avvakta tills i morgon. Medan ni väntar på nästa inlägg kan ni gärna klicka på länken och läsa ett gästinlägg hos Nina, där en ung tjej beskriver hur det är och har varit för henne att leva med atypisk autism och adhd. Mycket intressant att läsa!

På återseende! Ha det gott i fredagsmyset ♥

Som i ett skruvstäd!! och lite Alshammar

Igår morse hämtade vi hem Turbo från korttids där han varit i fem dygn. Jodå, han ville hem och gick snällt och satte sig i bilen medan vi packade in hans grejer i bilen. Dessa fem dygn har Mt och vikarien Ok jobbat och det har nog gått bra. Men Mt hade haft en jobbig dag på måndagen med Turbo för han hade varit i gasen extra mycket och inte velat göra nånting, ingenting passade och då blir han stökig i stället. Mt tyckte det var lite mysko men nu i efterhand så tror jag att jag kommit på vad det berodde på... tror det finns en riktigt bra förklaring till den oroliga dagen.... Ska meddela Mt sen...

Det kom en hagelskur igår.... 

Då är vi alltså hemma alla tre igen och är inne på sista semesterveckan. Fast jag får dra igång och jobba lite lätt redan nu, men det är helt ok. Samtidigt så har tankarna på skolsituationen kommit ifatt mig nu. Just nu sliter jag mitt hår, det känns inte bra som det har blivit. Det känns lite som att jag gett upp hoppet om att det ska kunna bli bra för Turbo på resursskolan, men ändå kanske det finns en strimma hopp. Det är den lilla strimman jag får ta fasta på i det här läget, för vad har vi för val?

Det har blivit en komplicerad situation. Vi är otroligt nära att koppla in skolinspektionen i ärendet, men vad kan de göra när det gäller att åstadkomma trygghet för Turbo?? Alla dessa personalbyten håller ju på att knäcka Turbo och övriga familjen. Skolinspektionen kan ju inte garantera att personalen inte säger upp sig.... Däremot kan skolinspektionen hjälpa oss så han får alla ämnen som det är lag på att han ska ha. Kan inte rektorn garantera detta så blir det att gå vidare ganska omgående!

I det rådande läget så hade jag inte tvekat att flytta på Turbo till en annan skola nu. Detta året som gått visar hur dåligt det blivit för honom och jag har inte så stora förhoppningar på en ändring. Men det finns ingen skola inom lämpligt avstånd för honom. Idag har jag lagt ut lite krokar åt olika håll, få se om jag får napp. Har bl a mailat lite, använt en del nätkontakter och även ringt en rektor för att höra mig för lite mer. Tyvärr inget napp än, men dagen är inte slut än....

Eftersom ingen lämplig skola verkar finnas i närheten och skolinspektionen inte kan garantera att det hela tiden finns trygg personal runt Turbo så känns det som vi sitter fast i ett skruvstäd just nu! Man har ingen hållhake på rektorn att ordna upp situationen så det funkar mycket bättre de två läsår som är kvar. Den lilla strimma av hopp som jag ändå försöker se, är att rektorn har fått mindre att göra till detta läsår som kommer. Då hoppas jag att hon ger en oerhörd stöttning och hjälp till den personal som kommer att finnas så vi slipper fler personalbyten nu. Ja, det är iaf ett litet hopp.... *suckar tungt*

Vi avvaktar den här veckan och ser hur utvecklingen blir. Jag väntar mig ett telefonsamtal idag igen från rektorn och hon brukar ringa den dagen hon lovat.
Nu tänkte jag länka till en annan bloggerska. Hon beskrev så bra skillnaderna på vilken hjälp och förståelse man får beroende på vilken sorts diagnos man får. Men varför ska det vara skillnad?? Hur många med någon form av NPF-diagnos får inte kämpa för förståelse, medan de som har mera synliga funktionsnedsättningar inte behöver kämpa alls! Läs det tänkvärda under rubriken "Alshammar och hennes diagnos".

Nu ska jag försöka ta den här dagen vidare på nåt bra sätt, så tjena mossens från mig och kramelikram ♥