tisdag 6 februari 2018

Var är fokus?

Är det någon som kikar in här fortfarande, när jag inte skriver så ofta? Jag måste ta mig en ordentlig funderare på vad jag fr o m nu, ska använda bloggen till. Det blir glesare mellan inläggen, men jag är inte beredd att helt och hållet lägga ner den. Just nu kretsar så mycket kring annat, förutom vårt liv med autism och adhd och allt vad det för med sig. Mitt fokus har legat på annat håll, men inget jag kan skriva om här, därför blir det så här glest. Men genom bilder ska jag nu försöka få ihop nån typ av sammanfattning över vad som hänt den senaste månaden. Och detta är för min egen "dagboks" skull, för att komma ihåg lite vad livet rört sig kring.

Bl a har jag gått på en mycket smärtsam behandling, en behandling som jag även genomgick för ett antal år sen, men nu var det alltså dags igen. Sista omgången för denna gången blir denna veckan, sen så... Men haha, har de gjort det mysigt på toan för att man ska förtränga resten av vistelsen?? Bra försök!


Jag har även fortsatt med rejäla omgångar och duster med min massör. Ingen av oss ger sig, vi SKA lösa upp alla knutar i den här spända kroppen!!


Och denna bilden - var det "the last time"?? Ja, det var den stora frågan!




En aning avis var jag på mannen som drog till Stockholm en helg för att vara med på en Othello-turnering. Samtidigt fick han en del mys med barnbarnen.... mmm.... Avis var det!!



Jag passade på att gå på en föreläsning på andra sidan Sverige en av dagarna då mannen var borta. Jag fick förmånen att träffa denna underbara människa - vacker på utsidan, men också otroligt vacker på insidan, en sån fantastisk personlighet!



Vår "resa" med "lillebror" fortsätter och det är väl här fokus legat rätt mycket den senaste tiden. "Resan" påbörjades i augusti när jag lånade hans lägenhet under en vecka, och än är vi inte i mål. Sanslöst att tiden gått så långt. Men nu så närmar vi oss början till slutet och kan snart knyta ihop säcken. Resan tog oss alla rakt in i dimman (vilket ingen räknade med från början), och ingen av oss visste vart vi skulle hamna - snart vet vi! Resan har inte varit smärtfri, men oj vad vi lärt oss saker, inte minst om varann och vi är många erfarenheter rikare på kuppen! Intressant OCH mycket lärorikt!!



Som sagt var, vi får se vad det blir för typ av inlägg här framöver. En del finns det förstås att skriva om, kanske blir det mer när vi knutit ihop säcken som jag skrev om här ovan, och jag kan släppa fokus på det. Lägga ner bloggen vill jag egentligen inte. Den har gett mig kopiöst mycket genom åren. Och alldeles framför oss kan det hända spännande saker också.

Kram på er 💗

2 kommentarer:

Nina sa...

Herregud, vi måste ju prata!!! Säg till när jag kan ringa!!!
Och neeeeej, lägg inte ner bloggen! Låt den vila lite bara <3
Saknarkramar!!!

strutgumman sa...

Tänker på er och ser fram mot att träffas igen någon gång.
Kommer till era trakter i Mars. Små nya djur som drar... Kanske ses vi då.. Tänker iaf på er.

Kram A.