torsdag 15 december 2016

Det går upp och det går ner....

Nu så, ska jag försöka få till ett "riktigt" inlägg här för det är på tiden. Jag börjar med att backa tiden till lördagen som var helt underbar. Vi började fm med att träffa lite vänner, göra lite nytta och sen drog jag och mannen iväg på en fotorunda. Hade fått tips av både Kent och assistent Timmy om ett vackert ställe att åka till i deras trakter. Vi bor ju en hel del mil ifrån varann.



Oj, vad jag njöt med kameran i högsta hugg! Jag hoppas förstås att mannen njöt lika mycket! 😃 ❤



Vi avslutade fototuren med att åka in i stan och ta stans godaste hamburgare med sötpotatispommes - det hade jag längtat efter länge!!

Väl hemma så var vi lagom trötta på ett behagligt sätt. Soffhänget satt fint den kvällen!

Söndagen gick och den avslutades på ett mindre bra sätt. Det blev ett megautbrott på korttids så jag fick hämta Turbo i förtid. Inte kul för någon part, men sånt som händer emellanåt. Men de där riktigt stora utbrotten suger krafter ur oss alla som blir inblandade, men vi får ta ikapp det sen när tillfälle ges.

Sen har veckan rullat på....



Jag hade ju en tid igår som jag laddade inför och det gällde förstås min sjukdom. Jag fick hjälp att fixa mitt första hjälpmedel så nu är det skräddarsytt för mig och mina behov. Det finns nu klart så jag kan börja använda det när det är dags....

Bilden hjälper mig att associera till mitt hjälpmedel, på nåt klurigt sätt ;)

Nu fixade jag det besöket bättre än väntat, kunde skoja om det och ta det positivt. Känns kanske som jag börjar landa i det nu?? Jag hoppas det iaf. Bara att ta det för vad det är och som jag intalar mig - det kunde varit värre och det finns sååå många andra som verkligen har det värre, därför ska jag försöka låta bli att klaga.


Så långt hade jag förberett inlägget tidigare idag, och tur var väl det så vi fick ett hyfsat glatt inlägg. Sen fick jag ett tråkigt telefonsamtal.... sen fick Turbo utbrott pga att det var ett ben i laxen - dammsuga glassplitter och torka golvet m m..... sen var det dags för mig att vältra av mig lite ledsamheter på både mannen och "lillebror".... det kändes befriande! Vet inte vad jag gjorde utan er?! ♥

Nu sover vi på de här sakerna också så får vi se vad som händer under morgondagen.....
Kram på er alla ♥

2 kommentarer:

Annelie L sa...

Vilka vackra foton du tar och delar med oss, tack.
Skönt om du börjar landa i din sjukdom och börjar acceptera var du står och vad du har att jobba med, det är en god början.
Kram fina

Marielle Johnsson sa...

Funderar över vad fotot och ditt hjälpmedel har gemensamt, ingen aning!
Skönt att dagen var bra men så himla typiskt att när man tror att saker är bra så händer det nåt surt.
Kram på dej!