Resumé igen....

Nu har det gått ett tag igen och det händer grejer hela tiden, det är bara för oss att hänga med så gott det går. Men vi har ändå hunnit med lite avkoppling under en weekend. Jag och mannen drog iväg till Stockholm och relaxade samtidigt som vi busade med barnbarnen. Åh, vad jag saknar dessa små frön! 💕 Här kommer en liten bildkavalkad så ni ser hur härligt vi hade det under påskhelgen.

Under vår vistelse i Stockholm så fick vi också en oförglömlig kväll tillsammans med min gamla klasskamrat, finaste R. Den där klasskamraten som jag förlorade kontakten med när vi var 10 år gamla, men vi hittade varann igen, i en fb-grupp om autism - efter 40 år! Den ni!! Och kvällen i Stockholm... helt ofattbart underbart! 💚

Väl hemma igen så backade Turbo på att ha extern assistent under ett par av passen som var inplanerade. Det hade väl tagit på krafterna för honom att vi var borta ett extra dygn. Vi var nämligen borta under en helg då han hade korttids, plus att vi använde oss av assistent Nisse för att förlänga tiden.
Även det nästkommande korttidsdygnet som skulle vara senare i veckan, backade han på. Så vi ser hur känsligt det ändå är att frångå det som är invant, och det blir lätt för mycket. Det är en ordentlig balansgång.


Jag och mannen hade ett möte med korttids inplanerat under veckan som gått. Där träffade vi bl a en kille som är tänkt att börja jobba med Turbo. Det är bra för oss föräldrar att träffa den nya först, för att kunna prata väl om honom inför Turbo. Det är sååå viktigt att Turbo får ett bra första intryck, annars kan det vara kört. Jag gick hem och skrev ihop ett "CV" om killen med bild och allt. Det är en grej vi kört med de senaste åren. Kent kom med detta förslag och det har slagit väldigt väl ut.
En bild och lite text med en beskrivning av den nya personen - Turbo tar in det väldigt bra.

I onsdags träffades de för första gången. Allt verkar positivt så här långt, så det är bara att hoppas det blir bra framöver.

Onsdagen blev en hektisk dag för mig. Jag skulle ju jobba som vanligt förstås men hade en del tider att passa. Eftersom massören inte får bukt med min smärta, så har jag varit tvungen att söka vidare. Jag vill inte acceptera att det bara ska vara så här. Nån förklaring vill jag ha... Mitt på dagen var jag hos läkare (som är känd över världen), och där drog jag högsta vinstlotten enligt honom. Det hade kunnat vara riktigt illa med skadade och oreparerbara nerver, men han kommer att kunna åtgärda problemet med mig, säger han. Skönt, då kanske jag kan börja sova ordentligt igen om smärtan försvinner. Nu har man iaf frilagt ett par viktiga nerver, sen får vi se hur fortsättningen blir. (Detta har inget med min "hemliga" sjukdom att göra, den dras jag med fortfarande och ingen bättring där, tyvärr.)

På em/kvällen hade vi möte på assistansbolaget med samtliga assistenter. Det var mycket på agendan denna gången, så det blev t o m lite tidspressat. Mycket allvar men också en massa goa och befriande skratt. Ett härligt gäng som är guld värt!!

Nu är denna veckan snart slut, men.... tyvärr har vi nog lugnet före stormen här...huh.... tag sats!

Kram på er 💗