Veckohändelser

Nu har det gått en vecka till sen sist och än är jag inte återställd efter influensan. Hade t o m kontakt med läkare i onsdags. Men det går över, men tar sin lilla tid. Är igång och jobbar så jag ska väl inte klaga, det är bara att stå ut med sviterna. Det blir ett kort snabbt inlägg här ikväll som stöd för minnet av vad som hänt sen förra fredagen. 

Lördagen delade jag och mannen på oss så jag fick förmånen att äta lunch med en del vänner. Fick även träffa yrvädret Pixel. 😊

Senare under lördagen blev det livat hos närmaste grannen så vi var lite oroliga över om det skulle komma utbrott från Turbos sida, men det klarade sig med nöd och näppe. Inte varje dag polisen kommer och hämtar folk i grannskapet, och sånt oroar förstås Turbo. 

Under söndagen hade vi satt in extern assistent eftersom jag och mannen trodde vi skulle åka iväg lite längre bort, men det blev inställt. I stället passade vi på att träffa en del vänner på hemmaplan. Dessutom blev det en spontan och mysig lunch med några av dem. 

Under sena eftermiddagen/kvällen i måndags, kunde jag och ”lillebror” ÄNTLIGEN, efter exakt sex långa månader, knyta ihop säcken!! 

En sån underbar känsla att vi äntligen är i hamn och kan starta ett långt kapitel två. Sååå tufft det varit på olika sätt för oss båda, och mannen har hjälpt till och stöttat där det behövts. Oj, vilket team vi blivit av det här! Nu ser vi framåt och hoppas det här blir bra! 

I övrigt har det varit en skitvecka, rent ut sagt. Hänt negativa grejer från början till slut. Tårar i början på veckan, och idag när det kom ytterligare en kalldusch så skrattade jag bara åt eländet. Jag orkar inte ens bli ledsen, utan får väl se det som en utmaning att fixa på bästa sätt. Livet är spännande och tar ibland vändningar som man inte räknat med. Men man lär sig alltid något utmed vägen. 

Kram på er ❤️