Årskrönika 2016

Jag försöker även i år att få ihop en sammanfattning av vad som hänt under året. Och som vanligt så är det en hel del - häng med om ni orkar!

JANUARI:

I o m att januari drar igång, så drar också lite turbulens igång när det gäller vår fina assistansstab. En av klipporna blir långtidssjukskriven och det är förstås väldigt tråkigt för alla parter, inte minst för honom själv.

Vi fick bygglovet klart till bostadsanpassningen - ett förhållandevis stort utbygge av vårt eget hus. Det ska bli en lägenhet till Turbo så vi föräldrar kan återta vårt hem. Som det varit hittills, så måste jag och mannen fly huset när Turbo har externa assistenter. Mycket slitsamt för oss naturligtvis.

FEBRUARI:
Finaste Tom slutar på korttids, den person som jobbat allra längst med Turbo (5,5 år). Denna dagen hade vi bävat för, men nu är den över.

Spaden sätts i jorden hemma och utbyggnaden kommer igång att byggas. En dag som vi längtat efter!

MARS:

Måste bara ta med en bild som säger så mycket och som gör mig väldigt glad. När man vet hur svårt det är att få ut Turbo på nya saker så förstår man att det ligger mycket pepp och passande personal bakom den där händelsen.

Annars är det en turbulent tid vi har, i o m utbyggnationen. Det oroar förstås Turbo och det blir en del utbrott dessa månader.

APRIL:

Turbo har hunnit bli 18 år under senvintern och har därmed blivit utskriven från barn- och ungdomshabiliteringen. Nu är det vuxenpsyk som ska ta över. Första besöket där, slutade med det som bilden berättar....

Jag får förmånen att träffa bästa tjejerna i  GP-gänget på ett helt underbart ställe vid havet. Vi rådde om varann under ett par dygn som jag sent ska glömma. (Saknar Nina på bilden som blivit en av mina absoluta favoritbilder. Men det går ju inte att både vara framför och bakom kameran. 😩)

Assistent Ronny träffar Turbo för första gången och slussas in i assistentgänget.
Mitt i alltihop försvinner Kents tjänst från assistansbolagets kontor. Det kändes förstås väldigt oroande, men genom en deal blir det så att Kent behåller vår grupp som samordnare där.

Många och djupa utbrott har Turbo under en tid, då det är lite för mycket för honom med bygget och allt som stör.

MAJ:

Med hjälp av fantastiska assistenter och personal på korttids, så kom jag och mannen iväg till Skottland på en trip med ett par goda vänner.

Bygget går vidare och man är t o m tvungna att flytta ett fönster i vårt matrum, från den ena väggen till den andra. Ett större ingrepp och mannen tar med sig Turbo bort ett par dygn så han slipper det värsta stöket.

Många och rejäla utbrott har vi under en lång period och vissa utbrott ger större skador än andra....

JUNI:

Perioden med många utbrott fortsätter. Jag minns en av dagarna speciellt mycket. Jag och mannen var på väg till assistansbolaget för att ha möte med Kent och assistenterna. Mannen fick vända och hämta Turbo från korttids pga ett megautbrott där. Men det resulterade till slut i att Turbo kom in på kontoret där vi satt och när vi skulle gå fick bolagets ägare en kram av honom. Det var faktiskt lite stort att Turbo öht gick in på kontoret, som för honom var ett helt nytt ställe. Och att dessutom göra det efter ett sånt megautbrott var ännu större!

Turbo kom iväg till Liseberg med två av sina fina killar runt honom. En härlig dag hade de och det är såna där bilder jag som mamma blir så glad över att se!

Juni månad innehöll också den sista dagen för Turbo i "stugan vid sjön" - den plats som varit Turbos skollokal under detta läsåret. Nu var den perioden slut och vad det ska bli till hösten vet vi inte i det här läget....

JULI:

Bostadsanpassingslyan invigs och Turbo sover där en första natt tillsammans med mig. Inslussningen i det nya går förvånansvärt bra och vi är överlyckliga när första dagen med externa assistenter funkat hur bra som helst! Nisse och Kent fick förmånen att jobba därinne den första dagen. En sån obeskrivlig lycka för oss alla!

I o m att Turbo flyttar ut i nya lyan så godkänner han också att de externa assistenterna sköter väckning och morgonrutiner med honom. En sån skön befrielse och avlastning för oss föräldrar och speciellt mig som oftast haft hand om morgonen!

Denna sommaren genomförde jag och mannen en underbar nostalgitripp till våra gamla hemtrakter. Det blev såååå lyckat!

Vår äldste son Charlie gifte sig med sin älskade! ♥

Tyvärr börjar Turbo få nattliga utbrott under denna månad utöver de många utbrott på dagtid han hade då. Det blir en mer än kämpig period att ta oss igenom. Vissa nätter blir det inte mycket sömn alls...

AUGUSTI:

Dagarna går och utbrotten fortsätter. En hel del glassplitter har vi fått städat upp....
Mitt i alltihop ska Turbo slussas in i en ny lokal på skoltid. "Stugan vid sjön" är finito och nu är det dags att använda "lägenheten i centrum".

Ungefär här får jag reda på att jag fått en sjukdom pga extrem psykisk stress - ja, är det så konstigt?!? Det är endast tre tjejer i GP-gänget, mannen, "lillebror" och Charlie som fått veta vad det rör sig om.

SEPTEMBER:

En turbulent tid med många utbrott och mycket glassplitter m m att städa upp hade vi här. Min kropp skrek efter en paus och mannen skickade iväg mig under en helg. Jag och kameran fick vara helt ensamma under två dygn och jag gjorde mig onåbar - såååå underbart skönt! Bilden på månen tog jag en av kvällarna då jag stod länge och väntade in fåglarna för att kunna knäppa vid rätt tillfälle - helt i min egen värld då jag kopplar bort som bäst.

Mannen åkte till USA genom jobbet och var borta drygt en vecka. Jag valde att stanna hemma. Det var inte tajming för mig att åka eftersom jag behöver göra allt för att stressa ner, med tanke på min sjukdom. Men jag sparkade iväg honom eftersom jag vet hur länge han önskat åka dit. Jag unnade honom verkligen den resan!

OKTOBER.

Assistent Ronny slutar som assistent hos Turbo och vi pusslar lite med tider för att få ihop luckorna. Men med villiga assistenter så funkar det efter omständigheterna bra.

Under månaden satte vi stopp för fortsatt vistelse i "lägenheten i centrum" för Turbo, den lägenheten som skulle vara hans skollokal. Vi försökte verkligen, men ideligen kom det folk och stövlade in där helt oförberett för Turbo. Det var också ljud från grannlägenheter m m som störde Turbo så han fick megautbrott. Detta kunde inte fortsätta eftersom han mådde väldigt dåligt av situationen. Efter det har Turbo varit hemma även under skoltid, tyvärr. Men det positiva var ändå att Turbo mådde bättre efter det där beslutet, så det visade sig ju vara ett rätt beslut.

NOVEMBER:

Turbo får träffa en ny kille för första gången, som är tänkt som assistent här i huset sen. Mötet slutade med ett megautbrott pga en kommunikationsmiss mellan mig och Kent. Ett utbrott som hette duga!

Jag och mannen tog med oss ett par av våra fina assistenter och samordnare ut och åt en kväll. De har ett tufft jobb så vi tyckte de behövde uppmuntras lite. En lyckad och trevlig kväll!

DECEMBER:

Bredvidgång påbörjas under månaden med den nye killen och vi hoppas förstås att det ska funka bra.

Jag och mannen avslutade året med att vara i Stockholm och umgås med underbara barnbarnet och hennes föräldrar.

Jaaa, det där var året som gått..... Det har hänt mycket. Många positiva saker, men jag ser samtidigt att det varit många rejäla utbrott från Turbos sida. Tråkigt för alla parter, men mest synd om honom förstås. Största orsakerna till utbrotten har varit utbygget som stört, ett dåligt fungerande internet och en skollokal där det förekom alltför många störande händelser.


Min sjukdom har upptagit mycket av mina tankar de senaste månaderna och jag vet ärligt talat inte var jag varit om jag inte fått ha mina ventileringskanaler som bestått av mannen och "lillebror". Det har varit guld värt att jag fått prata (och gråtit) av mig när jag behövt! ♥ Och jag hoppas att ni orkar finnas där även framöver, för som det känns nu så lär det nog behövas....

I skrivande stund är det fortfarande bara mannen, "lillebror", äldste sonen Charlie och gp-gänget som vet vad det rör sig om. Vi får se hur länge till det är så... kände mig redo för ett par veckor sen att delge andra, men är inte lika kaxig längre. Det beror på att sjukdomen eskalerat de senaste veckorna och då sjunker kaxigheten en aning...

Stöttning har jag även fått av många andra även om ni inte vet vad det gäller - ni betyder också oerhört mycket för mig och ni är också guld värda! ♥


Året avslutas med att vi just nu har hamnat i ett mycket tråkigt läge på ett plan som i allra högsta grad berör Turbo. Jag skrev ett kryptiskt inlägg häromveckan och.... ja.... vi får se vad som händer..... men just nu känns det vääääldigt oroligt för oss på flera fronter. Mina magkänslor är inte så bra just nu och det gäller alltså på flera plan.... mina magkänslor brukar vara rätt.... Jag lär återkomma i ärendet! Eftersom det än så länge bara är magkänslor som jag går efter så är det inget jag kan skriva ut här i nuläget.

Men nu försöker vi se framåt, trots allt, och försöker tänka positivt!

Kram till er alla som vill kika in och läsa hos mig ♥