Denna morgonen blev inte lika positiv som gårdagens morgon. Stökig och brötig kom sonen in till oss i sovrummet. Han är ju helt omedicinerad när han vaknar så då är han som mest ostyrig. Det bästa hade nog varit om jag eller mannen hade haft väckning tidigt och hunnit kliva upp ur sängen innan sonen kommer. Men hur roligt är det att gå upp tidigt på helgen när man äntligen kan få ligga lite längre? Men då får vi väl stå vårt kast och stå ut med brötigheten....
Hur som helst så blev det nåt litet utbrott från sonens sida. Han gick in på sitt rum och där "råkade" han ha sönder sin sänglampa.
Han trodde inte att den skulle gå sönder, hade han som försvar. Och jag tror honom, det där med konsekvenstänk och att förutse vad som händer om han gör en viss sak...det funkar inte för sonen. Undrar om det kommer längre fram i hans liv...?! Det är väl bara att köpa en ny lampa, tur att den inte kostar så mycket.Dagen har väl varit så där, han längtar till skolan säger han. Skola med struktur och inrutat schema, passar sonen perfekt.
Mannen var borta en stund på förmiddagen och sonen såg fram emot att få ut och cykla med honom sen på eftermiddagen medans jag jobbade. Turerna blir längre och längre för sonen blir ju större och större! Jag skojade med mannen och undrade när jag kan säga till sonen att jag är för gammal för att cykla långt. Om 10 år, sa mannen! Ok, bara att bita i och cykla då...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar