När jag hjälpte sonen med glosläxan igår så kom jag att tänka på hur skönt det är den här terminen. Vi har sagt ifrån läxor till sonen!
Drastiskt beslut, men ett helt och hållet rätt beslut. Vi hade det uppe på hab. flera gånger om hur jobbigt det var varje dag det var dags för läxa. Rena världskriget hade vi här hemma och det var aldrig roligt. Till slut var det nån på hab som sa att hemma ska det vara lugnt. Sonen ska inte behöva komma hem från en ansträngande dag i skolan och få ytterligare krav på sig. (Det hör till också att han är mycket kravkänslig.) Vi föräldrar ska inte behöva ställa dessa onödiga krav på honom och bråka så, vi ska kunna ha en lugn och harmonisk relation.
Nu har de ordnat så att han får jobba ikapp på fritidstid en em i veckan om det behövs. Även göra lite av det som de andra har i läxa. Då behöver han inte komma efter. Som tur är så har sonen lätt för att lära sig, hur det hade varit annars är svårt att säga. På ett utvecklingssamtal vi hade med hans lärare, frågade hon om det var viktigt för mig att sonen får in all kunskap. Nej, svarade jag, det viktigaste är att han mår bra.
Men, jag skrev ju att jag hjälpte honom med glosläxa...Den har han fortfarande för vi tycker att den funkar någorlunda bra än så länge. Den kan han göra via nätet och då är det upplagt så det är bra struktur för sonen. Så länge det fungerar för honom så fortsätter vi med det. Men i övrigt är det som en stor befrielse för oss alla i familjen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar