Kränkt

..... Och där tog tålamodet slut. Nu är det färdiglekt med oss... Utflykten idag tog helt fel vändning, kan jag säga. Jag fattar ingenting. Egentligen borde jag stortjuta, men vet ni hur jag reagerade i stället? På väg hem från utflykten så skrattade jag hysteriskt (antagligen en chock-reaktion) och det var ingen hejd på skrattet 😆 samtidigt som jag var väldigt upprörd.

Frågorna haglade och snurrade i huvudet på hemvägen. Hur får det gå till så här? Vad är det frågan om? 

Skickade ett mail till ett par stycken i kommunen efter utflykten. Avslutsmeningarna löd så här: ”I nuläget känner vi oss väldigt förvirrade, ledsna och besvikna. Vet inte hur jag ska avsluta detta mail - är lite smått chockade efter besöket.” Tyvärr missade jag att få med ordet kränkt i mailet, för det är även så vi känner det. Men det ordet kom fram hos de som tog emot oss på utflykten. Den fina assistenten jag hade med mig, blev kränkt på stället, och bet ifrån, men ändå lugnt och sansat. Jag är sååå glad att denna assistent var med på utflykten idag, för det gav ännu mera tyngd åt det som sades! 

Skriver inte mer här nu. Inväntar mailsvar först. 

Kram på er!